Det verkade som om magen är i form igen. Har i alla fall inte behövt gå på toa mer och inte har jag spytt mer heller. Vaknade dock lite tidigt, håll mig i en timme och sen väckte jag din pappa redan klockan sju. Han är inte lika morgonpigg längre men din mamma kände sig lite hungrig… han fick dock ligga kvar en timme innan han behövde gå upp och göra frukost. Din mamma låg kvar, vi ska ju iväg och handla idag och till kuratorn så jag behöver vila mig form. Efter frukosten somnade jag och vaknade av att din pappa ropade på mig.

Han behövde hjälp nere så din mamma gick ner och precis då jag kom hade han fixat det själv… så jag gick upp igen och sov vidare. Hade ställt klockan och till slut vaknade jag och klädde mig. Din pappa var inte klar så jag vilade lite till. Han har dragit el i uterummet och är nästan klar. Till slut åkte vi iväg, vi åt lunch på Plaza inne i stan och sen åkte vi och slängde sopor. Hämtade nya kompost påsar också, hade inte en enda kvar hemma. Åkte sen och kollade på klinkers. Hittade ett bra alternativ på Fresks och ett bra på SB golv. Tänkte låna hem var sin och kolla men då undrade din pappa hur mycket klockan var. Då var hon halv tre och då borde vi ha varit på sjukhuset. Vi gick ut direkt och körde mot sjukhuset.

Din pappa släppte av din mamma utanför sjukhuset, jag sprang in och han åkte för att parkera. Gick direkt till specialistmottagningen och jag var väntad. Lämnade mitt urinprov och tog blodtrycket. Det var +1 i äggvita och blodtrycket var 133/88 och din mamma var riktigt nöjd med blodtrycket. Barnmorskan sa att hon skulle kolla med doktorn angående min äggvita och jag fick sitta kvar och vänta.

Hon kom tillbaka med två doktorer som kollade på din mammas journal och värden och de bestämde sig för att de skulle träffa din mamma. Just då kom det ett larm från förlossningen och vi skulle träffa dem efter vi varit hos kuratorn. Så då vi var klara där skulle vi gå hit igen. Din mamma gick ut och din pappa satt och väntade. Gick in till kuratorn som redan var där.

Vi berättade lite om hur det varit sen vi fick beskedet och att det inte alls kan jämföras med då vi fick beskedet om att inte du levde Gabriel. Din mamma har mest varit förbannad, varför ska alla våra barn dö? Vi pratade om Skåne resan och att den gått bra men att vi sovit sen vi kom hem i princip, i alla fall vilat. Din pappa berättade om att han hade fått en farhåga då vi var på ultraljudet i vecka 21 att det kanske inte stod rätt till med Totta. Men det kom bara förbi som en blixt då men då han fick beskedet om att Totta inte levde kom den tillbaka. Att han troligen har haft den farhågan hela tiden sedan dess men inte registrerat det förrän beskedet kom. Dessutom blev farhågan han hade då du föddes blev sann, att vi inte kunde få fler barn. Nu har vi ju lurat naturen kan man ju säga.

Kuratorn sa att hon trodde vi hade hanterat båda våra sorger på ett utmärkt sätt, kunde knappt göra det bättre. Det kändes bra då hon sa det och det är nog sant. Vi har pratat om allt och ställt upp för varandra hela tiden. Vi har följt med på alla möte och träffar tillsammans förutom det ödesdigra ultraljudet. Då trodde ju din mamma att allt var lugnt, men det visar sig att din pappa inte var lika lugn. Han berättar inte alltid sina farhågor för mig för att jag inte ska oroa mig, vilket jag gör snabbt.

Det kändes ändå bra att ha varit där och pratat och det kändes bra för din mamma att jag träffade henne då jag fick beskedet. Sa att jag hade funderat på att aktivera mig i spädbarnsfonden, för vi har så mycket erfarenhet nu att jag gärna skulle vilja dela med mig till andra. Berättade om min Internet vän som jag satt massa grillor i huvudet på genom att prata begravning och att titta på det döda barnet.  Jag vet hur det är och vi lärde oss så mycket av din död Gabriel så vi behövde inte lära oss mer… nu måste vi gå igenom detta en gång till.

Då vi var klara där gick vi in till barnmorskan igen. Då sa hon att jag skulle bli inlagd! De ville göra ett dygns urinprov på mig? Är inte de lite onödigt? Vi fick i alla fall gå upp till förlossningen och vi kom precis i vakt avlösningen så vi fick vänta lite. En annan barnmorska kom in och satte ctg på din mamma och sen satt vi där. Hon sa att jag skulle bli inlagd men trodde jag hade pratat med någon doktor. Hon skulle skicka in en. Din pappa gick till parkeringen med en parkeringslapp och din mamma fick hålla i ctg så den mätte bebisen hjärtljud. Då din pappa kom tillbaka fick han hjälpa till. Vi kom fram till att ofta sitter och väntar på just sjukhuset i Östersund.

Efter en lång stund kom barnmorskan tillbaka tog bort ctg och skulle ta blodprov på din mamma. Hon fick inget blod och fick till slut ta blod från handleden. Det gör lite ondare men din mamma är tålig. Hon visade oss till vårt rum och sa att din mamma skulle lämna urin från sex till sex. Fick en special grej att sätta på toan som jag kunde kissa i och sen hälla över i en potta som var markerad med din mammas namn och person nummer. Din pappa kunde ha stannat kvar för 325 kr men då kan han lika bra bo hemma. Det hade varit annat om det hade varit i ett oroligare läge.

Då jag var installerad åkte din pappa. Han var ju tvungen att äta och sen skulle han hämta saker till din mamma och åka upp till jobbet och skicka iväg reseräkningarna som han glömde igår. Då han åkt kom doktorn, hon berättade att de skulle samla urin i 12 timmar, från 18-06 och det kändes ju mycket bättre. Hon skulle kolla svaret på det och på tox proverna de tog imorgon bitti och avgöra vad de sen ska göra. Troligen får din mamma åka hem men de är oroliga för att jag ska få havandeskapsförgiftning.

Jag fick mat, gulasch soppa och ananas paj och det smakade bra. Det kom en ny hit sen och visade mig vart jag kunde hitta fika och där serverades det även frukost. Hon tog min bricka och sen gick jag in och la mig igen. Barnmorskan sa att jag helst inte skulle titta på tv för jag skulle bara ligga här och ha det tråkigt för det är bra för blodtrycket. Din mamma hittade i alla fall en tidning som jag låg och läste och jag lyckades läsa allt så jag höll ut till din pappa kom tillbaka.

Din gulliga pappa hade även packat ner din mammas choklad advents kalender som jag inte ätit ur ännu!! Han kom också med allt din mamma hade sagt åt honom att ta med. Tog genast av mig byxorna och fick på mig långkalsongerna, Knoll tycker bättre om dem. Vi satt och pratade om hur det varit hos kuratorn och vad doktorn hade sagt. De hade ju varit här igen och tagit ett nytt blodtryck och det var ännu bättre 128/80. Din mamma skulle så gärna vilja veta vad det är för kön på det döda barnet. Är det en tjej skulle nog ändå din mamma vilja döpa henne till Ängla, annars hade vi bestämt oss för Tott eller Totta. Skulle det bli en pojke vet jag inte.

En annan tanke din mamma fått är om det döda barnet är en pojke, är det så att alla mina pojkar dör? Det ploppar upp mycket konstigheter i din mammas huvud. Din pappa är i alla fall helt säker på att vi har hamnat här för din mamma är uttorkat efter magsjukan. Din mamma tror däremot inte att äggvitan påverkas av det. Min urin var ju orange, nästan brun i morse men det är den fortfarande. Din mammas idé är att det är blod i den…

Vi pratade även klinkers. Nu hann vi ju inte låna hem plattor och kolla på och jämföra. Så vi valde de din mamma gillade bäst. Din pappa fick välja storlek så det är ju lite lika. Din pappa ritade upp olika alternativ med olika storlekar på papper och vi valde 30*60 plattor till slut. Vi måste handla dem imorgon då de sen har stängt resten av vecka för inventering och vi vill ju lägga dem nu och blir klara med uterummet.

Vi pratade en massa och vi vet ju inte så mycket varför din mamma är här egentligen. Hur länge ska jag vara här?  Din pappa tror att det beror på att jag hade magsjuka igår men äggvitan påverkas väl inte av det? Innan din pappa åkte la han sig sidan om din mamma, tur vi är så smala för det är väl en 80 säng… så vi låg där och mös en stund innan han gick. Då han gått ringde jag på sköterskan för mitt inläggningsarmband satt så hårt så jag fick ett nytt.

Satte igång datorn och började skriva i bloggen. Väntade på att din pappa skulle ringa. Han ringde då han kom hem och sen ringde han igen innan han skulle lägga sig. Han hade tänt en brasa för vi hade kallt i tankarna och så fixade han lite annat så din mamma somnade nog före honom. Det känns konstigt att ligga här helt själv. Tog bort plasten som låg i sängen för det bli ju sjöblött om man ligger på plast. Det tog en stund innan jag somnade för jag fick dra ner gardiner, släcka ute i rummet utanför mitt och hänga för bordet där det finns larm och grejer. Till slut somnade jag i alla fall inte gott kanske men i alla fall.

Idag ringde klockan 03.45 och det är ju mitt i natten. Detta hade inte din mamma tänkt sig då vi bokade biljetter, jag såg bara priset. Vi gick upp och vi hade ju packat i princip allt igår, det var bara tandborstar och tandkräm som skulle i väskan.

Din pappa fixade frukost och vi åt, din mamma sparade halva mackan och tog med mig. Din pappa packade ut vår packning i bilen och vi gjorde oss färdiga för avfärd. Vi fick väcka din mormor för hon ville säga hejdå till oss. Hon sa till din pappa, ta väl hand om henne. De är ju klart oroliga för din mamma och jag bor ju så långt bort så de har lite dålig koll. Vi körde via Lund då det var minusgrader och då vi närmade oss Sturup började det snöa. Vi tankade då vi kom fram och ställde sen bilen på anvisad plats och la nycklarna i en låda. Din pappa tog packningen på en kärra och vi körde in. Nu var vi i väldigt god tid, så pass att de inte hade öppnat bagage inlämningen.

Vi hade plastat in och tejpat våra adventsstjärnor om vi behövde skicka dem som special bagage men vi kunde ha dem som handbagage. Vi hade också lagt våra två datorer i en tyg väska, lätt att ta upp i säkerhetskontrollen. Vi fick nu sitta och vänta på planet men till slut lyfte det. Vi fick frukost på planet och din mamma mådde illa efteråt. Så pass att jag med mig en spy påse med mig då vi gick av planet i Stockholm.

Vi skulle åka samma plan till Östersund och hade samma platser. Frågade inte om vi fick stanna men troligen får man inte det, ska säkert prickas av igen och de vill säkert städa i fred. Så vi gick av, checkade in först och var först på planet. Sov hela vägen hem.

Grannen kom och hämtade oss och din mamma glömde telefonen på planet och jag fick vänta hur länge som helst innan jag fick tillbaka den. De var inte snabba och hade ingen vidare service men till slut fick jag den. Vi åkte hem och här var det -25 grader och solsken och snö, helt underbart. Vi har ju missat det kalla vädret, det har ju varit -30 grader över julen.

Då vi kom hem var målaren där och målade. Vi gick runt och kollade, klädkammaren var klar och uterummet. Det visade sig att han hade missat i instruktionen och hade gjort en fondvägg i sovrummet med den färgen som vi skulle ha i lilla rummet. Men det var jätte fint så vi behöll det så, det blev lite mer liv i rummet. Däremot trodde han att vi skulle ha vitt i lilla rummet, som vi skulle ha haft i sovrummet, så han hade inte grön färg så det räckte. Han ska komma tillbaka nästa vecka och måla 6 strykningar till, två på två väggar och en på två väggar och sen är han klar.

Eftersom han var där kunde vi inte sova men vi vilade lite och så eldade din pappa upp kakelugnen så vi hann bada. Vi skulle vara på sjukhuset klockan tre och vips var ju klockan två och vi fick fart under skorna. Vi skulle äta mat på stan men nu kastade vi i oss två korvar på sjukhusets kafeteria. Idag skulle vi träffa en ny doktor, henne som din mamma hade telefon kontakt med då jag tog hormonproverna för ett år sen. Det var barnmorskan som gjorde ultraljudet och sen kom doktorn och kollade på resultaten. Hon berättade att allt såg bra ut men förstod vår oro. Din pappa frågade och vi fick veta att Knoll väger ca 930 gram. Det är som de ska väga i denna vecka.

Din mamma ställde sina vanliga frågor. När tror du att jag kommer att föda? Hon trodde jag kunde gå tiden ut, det var inte ovanligt och detta var som en vanlig tvilling graviditet och då kan man gå tiden ut. Tror du jag föder naturligt eller via kejsarsnitt? Naturligt, även om Totta ligger först kan det bli en vanlig förlossning. Hon hade varit med om att det döda barnet kom först. Hur kommer Totta att se ut? Det kommer att bli en klump då det kan dröja innan barnet kommer ut. Det kändes underligt tycker din mamma då Totta ser ut som en liten docka på ultraljudet. Nu blev vi ännu mer förvirrade, ingen doktor tycker likadant.

Vi fick en ny tid på fredag 1 januari för att kolla trycket och urinen igen. Vi körde sen och handlade och kom hem och hade packat upp när klockan var kvart i fyra. Anna och Pernilla skulle komma vid fyra tiden men vi la oss i sofforna och somnade ögonblickligen och sov gott då det knackade på dörren. Då var klockan fem och gästerna hade anlänt. Din  pappa var så trött att han inte orkade gå upp.

Pernilla lagade maten och din mamma hjälpte till lite. Din mamma och pappa flyttade bordet så vi alla fick plats. Vi åt mat och sen gick vi lite husesyn. De tyckte att det var mycket som hade hänt sen de var här sist och det har det ju verkligen. De lånade badkaret och alla tre badade, dock inte samtidigt och det var nöjda med vårt badkar. Din pappa tog in julgranen så den kan tina till imorgon.

Vi åt sen efterrätt och Alice ville ha blåbär, och naturligtvis har ju faster det i frysen och hon blev glad och blå. Då vi fikat klart körde de hem och vi somnade inom en kvart tror jag… vi var helt slut. Vi var ju också uppe några timmar före tuppen idag så vi var väl unnade en god nattsömn.

Vi sov länge som vanligt, sover som stockar i din mormors källare och det är skönt för vi behöver sömn. Idag ska vi på släktträff och det ska bli kul. Din mormor ville att vi skulle komma till dem lite tidigare och det går ju bra, hade ändå tänkt åka och handla lite innan.

Din mamma har ju haft ont i magen sen juldagen och det oroar mig. Tänk om det skulle hända något och jag har låtit bli att gå till doktorn. Men din mamma är inte så mycket för att ställa till besvär och göra sig märkvärdig utan jag går helst inte till doktorn mer än då de kallar mig. Skickade ett meddelade på Facebook till en gammal kompis som är barnmorskan och hon tyckte jag skulle ringa in dit och jag fick telefonnumret. Okej, ringa kan jag väl göra.

Vi var redan klara för att åka då din mamma ringde. Hon frågade lite och sa sen, du sliter inte på telefonen du… i tanke på att jag hade så ont på juldagen tyckte hon nog att jag skulle ha varit där då. Men vi var välkomna in nu och eftersom att vi var klara så åkte vi direkt. Din mamma ringde din mormor och sa att vi inte kom i tid men hon tyckte det var bra att vi åkte in och kollade upp det.

Det regnade, nu är nästan all snö borta, det är bara där som det varit skott högar som det finns snö kvar. Vi blev bra mottagna och jag fick något på magen, en ctg som skulle mäta hjärtljudet på barnet och även mina värkar. De hade svårt för att få in ljudet och din mamma glömde meddela att jag ville veta direkt om de hittade något. Nu hann din mamma bli hur orolig som helst innan jag frågade om det var barnets puls. Det var din mammas men de fick in barnet puls sen och då kändes det mycket bättre.

Din mamma fick också lämna urinprov och så tog de tempen på mig och blodtrycket. Allt verkade bra men fick ligga där med ctg en stund. Det skulle komma en doktor också så vi fick vänta där och lyssna på Knoll. Till slut kom doktorn och då jag såg att hon hette Karin Wahlberg så reagerade jag på namnet. Det måste ju vara författaren som skriver deckare om Lund och Västervik? Ska kolla upp det när jag kommer hem!

Hon var i alla fall mycket lugn och bra, vi kände förtroende för henne. Hon kollade med ultraljud och då sa hon att nu ska vi kolla på det som jag tycker är intressant. Vi ville ju inte veta könet och det sa hon att hon inte heller ville kolla. Vi hade en liten diskussion om just det, att folk är så otåliga och inte kan vänta på den största överraskningen man får i livet. Hon kollade på moderkakan och fick då veta att den låg på baksidan, då är det Tottas som är på framsidan.

Allt såg bra ut och Knoll var livlig i magen. Hon hade inte direkt något svar på varför din mamma hade så ont i magen men trodde nog att det var växtvärk. Det såg bra ut i magen och inget av det skulle vara svaret. Hon tyckte däremot att det var bra att din mamma kom in. Vi berättade om dig Gabriel och hon berättade att hon varit i Lycksele. Vi berättade att vi var så nöjda att få föda där. Hon berättade att de föder ca 3700 barn i Lund per år och i Lycksele är det ca 365 så det är ju lite skillnad. Men hon trodde nog också att det var en fördel för oss att föda på ett litet sjukhus då det är lättare att få mer stöd.

Vi åkte lite lugnare därifrån och styrde kosan mot Thomas. Vi skulle ju ha varit och handlat till lilla Leia, din mammas kusins lilla bebis, och julklapp till Elin men det hann vi inte nu. Vi fikade då vi kom till din mormor och berättade vad de sagt på sjukhuset. Din pappa fick sen hjälpa henne med datorn innan vi åkte iväg till din mammas moster. Vi ska ju ha släkt träff idag. Det försöker vi ha minst en gång om året då din mamma är hemma i Skåne och då träffas din mormor och hennes syster med familjer. Vi är ju inte så många, så vi kan säga att det är en kusin träff.. Vi är 5 kusiner och det är ju lätt att hantera.

Vi brukar dessutom vara alla vid dessa träffar och det är ju extra kul. Vi åt god mat och det gick bra även för din mamma att äta. Din pappa fick dock en del av din mammas mat men det var så gott med sallad. Din mamma satt sidan om favoriten kusin Ian men han var inte på humör, han hade sovit för lite. Men han är så söt i alla fall. Eftersom att han inte ville mysa med din mamma så tog din mamma istället hand om lilla Leia, hon är 6 veckor gammal.

Hon sov så gott hos din mamma och då kom Ian och han blev jätte förtjust i henne. Han var så försiktig och tog på henne som om vore en porslinsdocka. Bebis, sa han… och kollade helt förundrad på henne. Han ville gärna krama henne och pussa på henne och gjorde det så försiktigt. Det var så gulligt och din mamma blev nästan rörd.

Vi fick kaffe och tårta och sen satte vi oss i soffan. Ian ville titta på filmen The cars och det ville tydligen de andra barnen och papporna också. Din mamma och pappa stannade kvar nästan längst, nu när vi ändå ses vill din mamma inte åka hem direkt. Till slut var ändå klockan så mycket att vi körde hem, vi släppte av din morbror först. Det hade varit en bra dag, först fick vi veta att Knoll mådde bra och så fick vi träffa familjen igen.

Din mamma är nu i vecka 26 och då kan man få graviditetsstrimmor. Dessa strimmor uppstår på grund av att huden sträcks ut för fort. Tre av fem kvinnor drabbas av detta. Din livmoder känns ungefär 6 cm ovanför naveln. Musklerna i bäckenbotten börjar tänjas ut vilket gör att du kan kissa på dig då du hostar eller skrattar. Börja med knipövningar av bäckenbottens muskulatur! Be din barnmorska om hjälp!

Barnmorskan lyssnar alltid på barnets hjärta och räknar hjärtslagen, numer med doptone. Det gör att både du och blivande pappan själv kan höra hjärtljuden.

I vecka 26-27 slår barnets hjärta i medeltal omkring 170 slag per minut? I vecka 38-40 slår barnets hjärta i medeltal omkring 130 slag per minut, vilket således beror på olika tidpunkter för utvecklingen av olika nervsystem. Skillnaden mellan olika barn är stor.

Du blir mer och mer medveten om ditt barns personlighet. Är det en lugn och sömnig liten krabat du bär på eller är det en vilde?

I vecka 26 är medelkroppslängden 35 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 900 gr. Huvudets omkrets är nästan 25 cm. Ögonlock och ögonfransar är mycket väl utvecklade. Fingrarnas naglar är välutvecklade men ännu finns det inga naglar på tårna. Armar och ben får sina slutgiltiga proportioner. Ditt barns hicka uppfattar du som små rytmiska kittlingar.

Nu kan du få din nattsömn störd. Barnet har vuxit och kan ge värk i ryggen hos den blivande mamman, det blir jobbigt att hitta en skön sovställning. Använd kuddar på lämpliga ställen till exempel mellan knäna då hon ligger på sidan. Prova er fram!

Idag vaknade din mamma två minuter före klockan ringde. Var så nödig och det var ju tur att man ställer pink muggen på toa sitsen för annars hade jag ju glömt att lämna urinprov. Din mamma slängde ju sina linser i vasken igår och har bara glasögon och det hade jag ju också glömt så det blev till att gissa sig till toan. Din pappa ville att klockan skulle ställas på åtta för han ska prima golvet i hallen så vi kan lägga klinkers där idag.

Så han gick upp och din mamma låg kvar. Det känns bättre idag, det är kanske för vi ska på ny koll idag. Det känns ju ändå så ambivalent allt, man vill vara glad för Knolls skulle och ändå är vi så ledsna för Tottas skull. Din mamma känner ändå att jag faller tillbaka i mig själv och är inte så utåtriktad men samtidigt inte alls så nere som då du föddes. Det kommer inte heller direkt och det är faktiskt värst då man får så mycket omtanke av andra. Det är och andra sidan den energi man överlever på. Hade vi inte haft allt stöd runt omkring oss hade vi skrumpnat ihop.

Din pappa fixade frukost och sen städade han upp och primade golvet. Då han kom upp gick din mamma upp och klädde mig och gjorde mig i ordning för att åka. Din pappa var också snabb och vi åkte iväg. Det har sparkat så ovanligt mycket sen jag var på ultraljudet i torsdags så det kändes nästan som om det var två där inne. Idag kom det dessutom sparkar från båda hållen så hade jag inte vetat bättre hade jag varit helt säkert på att det var två. Det är ändå så skönt att din mamma och pappa är på samma våglängd och tänker ganska lika. Vi har ju trots allt gått igenom detta en gång innan.

Idag har det varit blåsigt, riktigt kallt fast det bara var -15 grader för det blåste igenom kläderna. Så vi hann frysa fast det bara är en kort bit att gå från parkeringen. Vi mötte doktorn utanför entrén och han verkade åka iväg… lite snopet. Idag skulle vi upp på förlossningen och din mamma hade blivit visad dit så jag hittade. Hon som mötte oss visste först inte vem vi var men då din mamma berättade varför, visste hon direkt. Vi blev in visade i ett rum och din mamma lämnade över urinprovet. Hon sa att hon skulle komma tillbaka om en stund för att ta blodprov men jag skulle ligga ner och vila en stund först. Det var 144/89 och det är ju det bästa jag har haft här på sjukhuset. Hon frågade lite om vår bakgrund, hon hade inte läst i vår journal men tyckte det var bättre att vi berättade. Så det gjorde din mamma och hon var hur gullig som helst mot oss. Hon hämtade lite saft till oss för din mamma är så konstig i munnen så det var skönt att dricka. Vi låg sen där länge och efter en stund kom en doktor in och sa att vår doktor var på väg, han är överläkare men att det skulle dröja en stund till.

Till slut kom doktorn och då hade han bytt om och det verkade som han tog det mycket allvarligt med oss och det gjorde han ännu bättre. Din mamma har fattat tycket för denna doktor, han är inte bara doktor utan även lite barnmorska. Han beklagade det som hänt och undrade hur vi mådde. Vi berättade lite och han bad oss gå in i ett annat rum där det fanns en ultraljuds apparat. Så vi gick dit och han kollade hur det såg ut. Vi såg då Knoll fara omkring med ett pickande hjärta och hade bra mängd fostervatten. Totta låg kvar på sin plats och det var ingen alls aktivitet där som vi redan visste. Han sa att den bebisen höll på att tillbaka bildas och blir mindre och mindre och det syntes redan.

Han sa att det ser bra ut för Knoll men de kan ju inte garantera hur det ska gå för den bebisen heller. Det kommer därför att ge oss många kontroller här på sjukhuset. Vi hade ju lite frågor och han trodde troligen att Totta inte var helt frisk men de kommer nog aldrig att veta varför det blev som det blev. Ännu är de för små för att kolla upp via ultraljud vad det är för fel och tar de ut den som måste ju den andra också komma ut. Då din mamma tog upp om moderkakan sa han att det också kunde vara en anledning. Vi frågade då förlossningen, vem kommer ut först? Då sa han att vi skulle förbereda oss på att det kanske skulle bli kejsarsnitt. Nu ligger ju Totta nederst och kommer inte Knoll förbi så blir det kejsarsnitt.

Han sa också att det finns risk för att det blir en tidig födsel. Han pratade även om att det kunde bli dålig tillväxt och jag vet inte om det beror på Totta eller på din mammas höga blodtryck? Det får vi fråga nästa gång. Din mamma sa ju till barnmorskan att vi kanske kunde få gå i en tidig föräldragrupp och det tyckte doktorn var ett bra förslag. Din mamma fick uppfattningen om att han tror att Knoll inte alls stannar kvar så länge som vi tror. Vi hörde lite olika vad doktorn sa en sak är säkert att minst tre veckor till vill han att Knoll ska vara kvar i magen. Sen tyckte din mamma att han sa att han var nöjd om Knoll stannade i sex veckor men att det kanske inte blev mer medan din pappa trodde han menade att var Knoll kvar i sex veckor var det mer säkert att komma ut. Det är ju då ändå 10 veckor kvar till förlossnings datum. Vi får kolla upp det lite mer sen.

Din pappa blev sjukskriven till den 18 januari och det är sorglig då doktorn säger: vi får fundera hur vi ska skriva så försäkringskassan godkänner detta! Det är vårt andra barn som dör för oss… vi är inte hemma för vi tycker det är kul… skärpning försäkringskassan. Dessutom kommer vi att ägna hur mycket tid som helst åt att oroa oss för Knoll. Doktorn ville skicka odling på urinprovet och så ville han ha nya prover tagna så barnmorskan kom in igen och tog prov. Hon lyckades också rätt så bra med att få blod ur din mamma. De frågade alla flera gånger om vi nu hade en ny tid och det hade din mamma redan fått i torsdags. Vi tackade för oss och gick till bilen.

Det tog nästan två timmar och en av dem väntade vi på doktorn. Vi åkte och handlade och sen åkte vi till Tages och åt. Då vi väl kom hem fikade vi och sen kom målaren och kollade på vad han skulle göra. Vi kom överens om färger, han fick hjälpa oss lite på traven. Han kom också med andra lösningar till fönstren där upp där det skulle behövas en list undertill. Det fixar han med latex och färg. Vi var lite oroliga för att han skulle säga något om tvillingar men det gjorde han inte och det var skönt. Din farmor ringde och undrade hur det hade gått, hon pratade även en stund med din mamma. Din mamma blir så glad då jag hör hur påläst din pappa är och hur mycket han vet om barn och graviditet. Din pappa är verkligen påläst och vet lika mycket som din mamma. Det är ju så att han är med alltid överallt, på alla kontroller och så läser vi ju på hemma också.

Din mamma hoppade i badet och din pappa la klinker i hallen. Det ska bli skönt att få det på plats så vi kan gå in med blöta skor och låta det stanna i hallen. Lättare att ha skor där och markera att hit men inte längre med våta skor. Din pappa såg också att dörren är skev så han ska rikta den imorgon. Han fick ta ut lite mat och sätta det i fönstret i uterummet där det är kallt. För vi kan inte gå på klinkern förrän imorgon.

Vi värmde pizzan och åt och din mamma blev för ovanlighetens skull inte mätt men vi hade inte mer mat. Får nöja mig med choklad. Din mamma skrev i bloggen och din pappa lekte med datorn. Vi tänkte se en film idag men klockan blir jämt så mycket. Precis då vi skulle till att kolla på film så ringde din moster. Vi ska handla mat då vi kommer till dem på måndag och så ska din moster laga god mat till oss, din moster kan laga mat hon. Hon ville också veta hur det gått idag hos doktorn.

Vi såg på Grabben i graven bredvid och det var mysigt att se en liten kärleksfilm och så kände vi igen oss i den. Din mamma ville inte se någon deckare utan en glad film och denna var den enda vi hade.

Din mamma vaknade av att det var kallt men somnade om igen. Vaknade då din pappa ringde, redan tio i sex. Men det var bra för då hade han lite tid att prata med din mamma. Han var lite uppretad sen mötet igår och vaknade därför tidigt. Då vi pratat färdigt gick din mamma upp och tog urinprov. Ska ha med det till sjukhuset idag. Gick sen ner och gjorde frukost och skyndade mig sen upp och la mig igen. Åt halva frukosten som vanligt och tittade på Bonde söker fru i väntan på julkalendern. Jag missade ju detta vikiga program igår. Oj, vad mycket kärlek det var och din mamma blev helt varm i kroppen.

Hann se två tredjedelar innan jag kollade på julkalendern och sen sov jag en timme eller så. Har så svårt för att vakna, men då kollade jag på det sista av Bonde söker fru och piggade genast på mig. Åt resten av frukosten och låg och vilade mig i form.

Jag blir så orolig då barnen inte sparkar jämt. Jag har lovat dem att inte klaga inte ens då de sparkar i revbenen bara de är liv på dem. Speciellt idag då vi ska på ultraljud och jag är extra orolig då din pappa inte är med. Det hade känts så skönt att ha honom där. Jag förstår inte de som jämt är hos barnmorskan eller på ultraljud själv, det skulle jag inte vilja. Vi ska ju ha barn tillsammans och din pappa har ju också frågor som han vill ställa.

Packade ihop mina saker och körde till sjukhuset. Jag har hungrig som en varg men klockan var halv tolv och det var lång kö till kafeterian så jag hoppade över det. Så jag gick in och idag behövde jag inte vänta så länge, vi brukar vänta minst en halv timme. Som vanligt sa jag till doktorn att hon skulle kolla efter deras hjärtan först och hon undrade om jag kände mig orolig. Nä, men jag gillar inte ultraljud och det känns bra att veta att allt är som det ska redan från början. Vi såg ett direkt men sen letade hon och då förstod din mamma att det bara fanns ett och det bekräftade hon också sen. Totta levde inte längre. Din mamma blev helt chockad och detta var så oväntat för din mamma för jag trodde aldrig att det skulle kunna gå dåligt nu. Vi går ju på täta kontroller och de har koll på oss och bebisarna men tydligen ska man inte få vara glad nu heller.

Tårarna kom inte direkt, jag var väl för chockad. Helt plötsligt kom alla mina gamla orostankar tillbaka som ett brev på posten. Fast doktorn sa att Knoll verkade må hur bra som helst, allt såg normalt ut och den var i rätt storlek och flödet till navelsträngen var bra så kunde jag inte glädjas åt det. Hela marken föll under mig och hjälp vad jag längtade efter din pappa och önskade att han varit här. Hon gick för att hämta en barnmorska och då jag låg där själv kom tårarna. Jag fick genast en paket riktiga näsdukar så jag slapp använda mig av vanligt papper. Barnmorskan tittade också på skärmen och såg samma som vi sett. Även din mamma såg ju att det inte fanns något hjärta där. Det var samma barnmorska som kollade på barnen och mätte dem förra gången.

Då doktorn tittat färdigt gick vi ut till kontoret och så fick din mamma ringa till din pappa. Provade först med doktorns telefon men då var det bara en telefonsvarare så jag ringde med mobilen. Din mamma grät så att din pappa inte hörde vad jag sa. Jag hade kollat upp flyget och avgångar fall i fall men trodde ju aldrig att jag skulle behöva den informationen. Din pappa lät chockad i andra ändan och skulle återkomma.

Doktorn kom tillsammans med båda barnmorskan och kuratorn. Doktorn förtydligade igen att Knoll mådde bra och så sa hon att man inte vet vad som hände Totta och vi kommer nog aldrig att få veta. Troligen var det att moderkakan inte var bra men att man inte vid förra ultraljudet inte misstänkte att något var fel utan det var bara att de var svår mätta och det är inte ovanligt. Hon sa också att Totta skulle ligga kvar i magen och att den bebisen varken skadade din mamma eller Knoll. Däremot kunde detta göra att förlossningen kommer igång tidigare än planerat, några veckor. Det finns barn som klarat sig då de föds i vecka 23 men det kan ju lika gärna gå illa. Hade de sett nu att Totta inte mådde bra hade vi hamnat i Umeå, för man föder inte barn som inte gått in i vecka 28 här. I Umeå hade de gjort nya undersökningar och sen tagit ett beslut på om man skulle ta ut båda eller rädda en. Nu var det ju för sent. Din mamma ställde de frågor jag kom på men det snurrade bra i huvudet och jag var så förbannad.  Varför ska detta hända oss? Av tre barn är två döda, är det rättvisst eller?

Din mamma skulle ju till jobbet direkt efter men så blev det inte. Doktorn sjukskrev mig till den 10 april och det räknas fortfarande som en tvillinggraviditet. Jag fick en ny tid på lördag, dels för att kolla blodtrycket. Mitt blodtryck var 160/110 och doktorn sa att jag skulle få stanna kvar och jag kunde får stanna kvar hur länge jag ville men fick inte lämna sjukhuset förrän undertrycket låg under 100. Fick även en tid den 30/12 för att göra ett nytt ultraljud. Vi skulle till barnmorskan då men de skulle ringa och berätta och av att boka hos henne.

Barnmorskan och kuratorn följde med mig till ett vilorum. Kuratorn gick även iväg och handlade en bulle till mig för jag borde äta. Hon kom också med en kopp te och teet drack jag upp. Det kändes skönt att få prata med kuratorn för hon vet ju hur jag tänkt innan. Men allt snurrade bara i huvudet hela tiden. Man vill ju inte fatta vad som hänt. Din pappa ringde och han hade bokat om flyget så han kommer strax efter fyra så då stannar din mamma här till dess. Barnmorskan kom och kuratorn gick, de tog ett nytt blodtryck och nu var undertrycket 91 och då var hon nöjd. Hon tog med mig till ett rum uppe på BB där jag fick ligga i en mjukare säng och i ett tystare rum. Skickade ett sms till min chef om att jag inte kom. Jag som skulle förhandla om min tjänst.

Jag åt tre tuggor på mackan och så skickade jag sms på vad som hänt först till familjen och sen till mina vänner. Din morbror Johan var den första som ringde. Det kändes skönt att få prata med någon i familjen. Mamma ringde sen och hon tyckte de skulle lägga in mig och koppla mig till en monitor men det tror jag inte de gör. Hon sa att nu kommer väl inte ni till Skåne? Men det vill din mamma och det sa doktorn att jag fick bara vi gick på kontroll på lördag. Din pappa ringde och meddelade att han kanske inte hann med planet. Det var snökaos i Stockholm och taxin körde i 10 på motorvägen.

Barnmorskan kom med mer te och med äppledricka och jag låg där och fick massa fina sms och Ann-Catrin ringde, jag pratade med henne. Kuratorn kom tillbaka och vi pratade om mina farhågor jag hade då du låg i magen Gabriel och att jag inte alls haft dem nu denna gång. Det gör inget att jag har köpt två body till dem och att vi har köpt tyg för att göra klä en korg till. Det stämmer helt att sorgen inte blir värre av det. Det känns skönt att prata med andra för mina egna hjärnspöken är de värsta. Tårarna bara rinner om jag ligger och tänker själv. Din pappa ringde och sa att han hade missat planet med två minuter. Fast de visste varför kunde de inte släppa på honom på planet som stod vid gaten. Nu går nästa plan om 3,5 timmar. Det plan han skulle ha åkt med men nu är han i alla fall på plats. Bestämde mig då för att åka hem, vill inte stanna här tills sena kvällen. Ringde och pratade länge med din pappa och då bestämde vi att han kunde ändra taxin till hem istället för till sjukhuset. Så då barnmorskan kom följde jag med henne ut. Jag tackade så mycket för det fina bemötandet jag fick och när hon då sa lite fina saker föll min ridå igen. Din mamma klarar inte för mycket fint bemötande och omsorg i sådana situationer. Personalen var helt underbar mot din mamma idag och de tog verkligen hand om mig och det känns så bra. Känner mig trygg här på detta sjukhus.

Kände mig ändå redo att åka hem, det var ödligt på sjukhuset och det känns bättre att få ligga i sin egen säng. Under bil färden hem kom mina hjärnspöken på besök igen och startar tårkanalen och släpper ut allt var den har. Då kan man inte se ut och då kan man inte köra bil. Din mamma försökte fokusera på bilarna före mig och på julsångerna på cd-skivan. Jag sjöng högt för att överrösta mina egna tankar.

Det var i alla fall skönt att komma hem, tog posten och där fanns en massa söta julkort som värme. Jag tände en brasa och la mig i soffan. Bullen som kuratorn köpt åt jag nu äntligen upp, men vidare hungrig var jag inte. Din morfars fru ringde och jag pratade först med henne och sen din morfar. Linda hade ringt många gånger men jag kunde aldrig svara nu ringde hon igen och jag pratade ganska länge med henne. Pratade också med gamla chefen och hon ska hjälpa mig med att få till stånd min anställning. Din moster ringde och det känns så bra då folk ringer och din mamma kommer inte att ringa folk nu, det känns som att det blir precis som då du föddes Gabriel.

Alla din mamma pratat med tycker som jag att det är orättvisst och att vi har fått mer än vad vi behöver i sorg. Nu börjar ju dessutom din mamma att oro mig konstant för Knoll. Innan var jag så säker att i och med vi var på så mycket kontroller var vi på den säkra sidan. Då bara Totta somnar in och helt utan att göra något väsen av sig. Din mamma har inte märkt något alls, visserligen har det sparkat lite mindre några dagar men det är så ibland. Nu däremot så sparkar det hela tiden, undra om Knoll också vill få uppmärksamhet. Det är ju ambivalent nu, både sörja och vara lycklig. Hur gör man det på ett och samma sätt? Förhoppningsvis får vi i alla fall 50 % utdelning denna gång, förra gången fick vi noll… det känns inte heller på samma vis denna gång men det är ändå så otroligt hemskt och ofattbart. Totta är ju också vårt lilla barn.

Din pappa ringde och meddelade att de var tio minuter sena och sen fick jag ett sms om att de inte fick taxa ut och skulle få vänta ytterligare 45 minuter. Tänk om det andra planet hade varit försenat 10 minuter istället, då hade din pappa redan varit här hemma hos din mamma. Nu sitter han där och har suttit där i timmar och där kan man ju inte gråta hur som helst, i alla fall känns det inte rätt.

Din mamma skrev i Facebook och även på familjeliv och tänk så många människor som tänker på din mamma och pappa. De på Facebook känner din mamma i alla fall men på familjeliv känner jag ingen. Vi har träffat en men annars är det människor i cybervärlden. Ändå får man så mycket omtanke av andra. 

Din pappa kom till slut hem, då hade jag flyttat upp till ovanvåningen. Det var så härligt att se din pappa, men han såg ut som en bedrövad liten björn. Vi kramades och sa inte så mycket till varandra. Vi grät inte så mycket på kvällen höll mest om varandra, vi är väl chockade båda två. Vi fick lite mat i din mamma men inte så mycket. Drack i alla fall lite te och det är ju ändå gott och julmust. Din pappa berättade att han kände lite farhågor vid förra ultraljudet men han kom nog inte på det förrän idag. Han tyckte att Totta var ovanligt stilla och de brukar ju fara omkring då vi är på ultraljud. Men barnmorskan borde ju ha reagerat om det var ovanligt. Din pappa sa att han har haft mer farhågor denna graviditet än förra, för din mamma var det tvärtom. Han har hört för mycket om tvillingrisker. Din mamma har mer sett det som möjligheter och inte risker.

Vi la oss ganska fort efter det att din pappa kommit och att somna är det värsta för då kommer alltid tårarna. Då kan man inte sålla tankarna men din mamma somnade ganska fort även din pappa. Tur att vi sover bra i kris situationer för det är det viktigaste, vi låg nära varandra och idag kändes det helt rätt.

Idag hade vi sovmorgon. Din pappa ska inte jobba så mycket eftersom han jobbade natt i fredags. Din mamma vaknade på kvällskvisten innan det blivit riktigt natt och det var ljust där nere? Hade glömt att ställa tillbaka en adventsljusstake på timer så den sken så fint. Så jag fick gå ner och släcka den somnade sen om gott igen. Blev sen glad över att klockan var åtta då jag vaknade igen. Synd bara att jag hade missat julkalendern men får kolla ikväll.

Vi låg där och mös och din mamma sa att om fyra månader ligger vi fyra här och myser… om fyra månader skrek din pappa. Då måste huset vara klart! När jag sa fyra månader då menade jag deras ordinarie ankomstdag. De kan ju komma tidigare! Då gick din pappa upp…

Efter frukosten ringde jag till Malin. Kom på att nu vet hon nog när de ska ta ut bebisen och det visar sig att vi troligen hinner träffa den innan vi åker hem till nyår. Det ska bli mysigt att träffa en sådan helt nykomling. Vi ska ju också träffa din mammas kusins bebis som då är 6 veckor gammal. Mycket bebisar blir det och så ska jag träffa min favorit kille din kusin Ian, längtar efter honom.

Fick sen hjälpa din pappa. Han håller på att dra el men fick inte igenom dragtråden. Din mamma skulle lyssna efter vart den kom fram någonstans. Var inne på vinden, i sovrummet nere och i barn rummet. Men det var svårt att veta för jag hittade den inte någonstans utan jag försökte lyssna. Vi bytte plats och det var inte lätt för din pappa heller. Till slut visade det sig att den var inbyggd… i en låda där avloppsröret går. Så din pappa fick skruva loss den och din mamma puttade med dragtråden och till slut hittade din pappa el röret. Vi hade tänkt oss en annan lösning då som dessutom var bättre. Så han tog ur röret och satte tillbaka lådan.

Till lunch åt vi din mammas hemma lagade risgrynsgröt. Nu kom vi på att den måste vara mycket mer matig än den köpta för vi åt lika mycket men din pappa orkade bara en macka till och din mamma nöjde sig med gröten.

Din pappa hade telefon möte och din mamma skrev i bloggen. Halv tre gav vi oss iväg till barnmorskan. Hon skickade oss först till provtagningen, urinprovet däremot tog hon hand om. På andra försöket lyckades hon få blod, hon skulle ju ha till tre rör så det var bra att det rann på bra. De ville ju på sjukhuset att jag skulle ta tox prover, för att se att jag inte har början på havandeskapsförgiftning. Barnmorskan ville också ha lite prov, Hb och sockerprov.

Vi gick sen upp till barnmorskan igen och hon hade kollat urinprovet och det var spår av äggvita så jag fick nya rör. Läkaren sa att jag alltid ska lämna urinprov hädanefter, däremot sa han inte hur ofta jag skulle kolla blodtrycket. Idag låg det i alla fall på 140/80 och det tycker din mamma är högt men tydligen inte så värst. Hon mätte magen och den var 30-31 cm från blygdbenet till toppen av livmodern. Hade jag bara haft en i magen hade jag troligen varit i vecka 32 om jag varit så här stor och nu är jag i 23… så jag är stor. Man ska egentligen inte börja mäta förrän i vecka 24 men hon kunde inte hålla sig, hon tyckte din mamma hade en sådan fin mage. Vi lyssnade på barnen och de hade 135 respektive 145 i hjärtslag. Totta ville gärna sparka eller slå på maskinen, det knastrar så bra då. Jag har gått upp 7 kilo men tappar byxorna så baken måste ha minskat. Jag känner mig som en tonårskille med brallorna på svaj… Mitt Hb ligger bra på 130 fast barnen tar mycket av mitt blod hela tiden. Hon sa att troligen sjukskriver doktorn dig nästa gång du är på ultraljud. Vi får sen om din mamma orkar jobba till jul men det hoppas jag.

Hon berättade också om att vi troligen efter jul kommer att inbjudna till tvillingträffar och det är för hela Jämtland och Härjedalen. Det ska bli spännande och så undrade hon om vi ville gå i deras föräldragrupp och det vill vi, vi vill ju lära känna andra människor här och det är ett bra sätt.

Vi åkte sen och åt på Max och sen åkte vi till stan. Vi skulle handla tyg till vaggan och nu hittade vi i affär nummer två ett rosa/vitt beckobölja tyg. Så nu har vi ett i blått och ett i rosa och det kan ju kvitta om det är killar eller tjejer som ligger där. Ska skicka upp tyget nu till din farmor så de kan sy under julen då din pappas moster kommer upp som är sömmerska.

Vi handlade också ett par nya byxor till din pappa och sen gick vi till barnvagnsaffären. Vi kollade på tvillingvagnen igen som vi tittat på innan men din mamma gillar inte att barnen ska sitta ifrån den som kör så vi ska kolla på lite fler modeller. De visade oss en annan modell där man kan flytta insatsen men de hade sämre hjul. Vi ska åka till Sundsvall en dag och kolla hur de för plats i bilen, vi hoppas att de har fler modeller.

Innan vi åkte hem körde vi till Jula och handlade el saker och så tankade vi. Då vi kom hem fikade vi och så fixade din pappa lite el. Vi kollade sen på film… äntligen, det var längesen!!

I natt sov din mammas som en kratta, vaknade av att jag hade något i halsen, kändes som en liten nagel. Gick upp på toa och drack vatten men det ville inte försvinna. Låg en stund och kollade sen att klockan var tio i ett. Försökte hosta försiktigt så din pappa inte skulle vakna för han sov som en stock. Vände och vred på mig men till slut efter att jag säkert legat nästan en timme somnade jag äntligen.

Var inte alls lika pigg då jag vaknade då klockan var sex men fick somna om efter frukosten. Din pappa åkte till jobbet som vanligt och din mamma vilade inför ultraljudet i eftermiddag. Tänk att din mamma redan är i vecka 22, tiden går ändå ganska fort fast man inte gör något. Det är dessutom den 1 december idag och nu är det snart jul. Det känns inte som om vi får någon direkt julstämning här i vårt hus i år heller men nästa jul då så. Vi har ju haft adventsljusstakarna uppe länge så lite jul har vi jul. Din mamma ska ta hit lite julpynt från stationen då vi ska dit då det blir något i alla fall.

Din pappa kom hem på eftermiddagen och hämtade din mamma. Hämta och hämta, det är alltid din mamma som kör, för bilen är inställd på mig eftersom jag använder den oftast. Vi åkte in och idag blev vi varnade att vi kanske skulle få vänta extra länge idag för doktorn hade även förlossnings jour. Vi väntar jämt på det stället och nu var det inte mer än vanligt. Doktorn tog emot och sa att det var en barnmorska som skulle titta då han behövde gå upp igen.

Din mamma sa att jag ville att hon skulle kolla så där fanns tickande hjärtan innan hon gjorde något annat. Din mamma är ju så orolig över att barnen inte lever. Då sa doktorn att jag stannar tills vi kollat de för skulle något inte leva behöver inte jag gå upp på förlossningen. Det gav honom många plus poäng, det kändes så skönt när han sagt det. Nu tickade det två hjärtan och doktorn försvann. Det var svårt att mäta Totta för Knoll bara puttades och ville vara med på bild hela tiden. Hon gjorde många försök och din mamma sa att jag kanske ska stå på huvudet? Totta ligger längst ner mot ljumsken och Knoll ovanför så det är inte mycket barn i själva magen, undra varför den är så stor då?

Till slut fick hon även mätt Totta och de låg -5 och +8 och det är helt normalt. De kan ligga +/- 22 utan några problem. Först låg Totta -17 och det är ju ändå inom ramen. Barnmorskan hoppades att doktorn skulle hinna komma och titta men det gjorde han inte. Då vi var klara med ultraljudet tog de blodtrycket och det var mellan 157/86 och 159/93 så doktorn blev lite orolig. Jag hade dessutom äggvita i urinen. Han skickade iväg en remiss på tox prover som jag ska ta nästa gång jag är hos min vanliga barnmorska. Tox prover är en koll på om man håller på att få havandeskapsförgiftning.

Eftersom att de var svårmätta bestämde de att vi skulle komma tillbaka innan vi åker till Skåne. Så vi fick en tid den 17 december, din pappa kan inte följa med men det är ju viktigare att vi får en koll än att han är med alla gånger. Det är ju så ofta så han hinner med fler. Din mamma är ju inte alls så orolig nu när vi går så ofta, det känns alltid jobbigt innan men så gudomligt skönt efteråt då allt är bra.

Vi åt på Tages och sen åkte vi hem innan vi åkte iväg igen. Vi skulle på möte angående gång och cykelväg utanför oss till stan. Det visade sig vara mest pensionärer på det mötet, synd för det är ju mycket för barnen skulle som vi protesterar. Din mamma tycker dock inte att det är ett bra argument att vägen är för farlig för barn att cykla på. Den är så farlig att inte ens din pappa vill cykla där som har cyklat till jobbet jämt, tom på E4 till Sundsvall. Vi hade naturligtvis inga pengar med oss men vår granne kom också så han lånade oss pengar.

Vi träffade några tanter under fikat som också bor i närheten av oss.  De erbjöd din pappa att få vara med i kören, det var det roligaste din mamma hört på länge. Nu är det ju så att din pappa inte är alls något vidare på att sjunga. Din mamma blir jätteglad då han gör det och tycker om det men han skulle göra mer skada än nytta i en kör.

Då vi var hemma igen kollade vi lite på tv och somnade, pratade lite om dagen och ultraljudet. Din pappa är inte alls lika orolig som din mamma och tur är väl det. Det räcker med din mammas oro.

Vi fick ställa klockan idag. Vi ska vara hos barnmorskan klockan 14 idag och måste var hemma till dess. Så vi ska köra senast kl 10 för att vara i god tid. Vi gick upp och åt frukost. Din mamma låg i soffan och åt sin frukost. Efter frukosten så packade din pappa ut vår packning och sen gick vi in och sa hejdå till din farmor och farfar och sen körde vi söderut.

Vi åt i Strömsund igen och sen åkte vi via Ica maxi och handlade innan vi åkte till barnmorskan. Hon är alltid glad och har alltid så mycket tid för oss. Det är stor skillnad från förra gången. Då var det mer in och ut, mäta och sen var det klart. Nu har vi en annan historia bakom så det blir mycket prat om dig Gabriel eller om hur det är i förhållande till dig. All vår oro tas på allvar och det känns jätte bra. Hjärtljuden lät bra och det känns bra att få lyssna på dem, det känns avslappnat. Blodtrycket var också bra 130/80 och så hade jag 128 i Hb. Din mamma har ju varit orolig för att jag hade så högt Hb men nu har det sjunkit och det är ju bra och det är ju bra att ha 128. Förra gången hade jag ju också högt Hb, 124 som lägst. Efter 1 liter blodförlust i samband med förlossningen hade jag 109 i Hb så man kan ju inte klaga på det i alla fall.

Då vi var klara där åkte vi till en av din pappas personal, hans fru säljer Aloe Vera och det har helt tagit slut hos oss. Han tipsade din pappa om att dricka detta då din mamma mådde så dåligt. Han visste inte då att din mamma brukar dricka sådant men har kommit av mig nu i allt illamående.

Vi hade inte så mycket koll på vilken väg han bodde på med vi visste vilket hus det var från ett annat håll. Vi hittade rätt direkt och det stod Aloe Vera på brevlådan så då visste vi att vi var rätt. Vi klev på och fick lite fika, det var frun som var hemma. Vi pratade då om dig Gabriel för de har varit med om samma sak, deras första barn dog i magen. Det hade din mamma glömt men kom ihåg det nu. Det är ju längesen nu men hon mindes allt och det är fortfarande lite smärtsamt. Mannen kom hem innan vi åkte och vi pratade med honom också. Han började på din pappas jobb den dagen då vi gifte oss, därför kunde inte din pappa vara där och möta upp honom. Vi åkte ju dock till Östersund dagen efter på ”bröllopsresa”.

Vi kom hem ganska sent ändå, mot vad vi hade tänkt oss och det blev inte mycket gjort den dagen. Vi packade in allt från bilen och sen blev det en lugn kväll.