Senaste inläggen

Av Carina - 18 september 2014 22:57

Igår hade jag och Elvira en heldag för oss själva. Vi skulle båda till sjukhuset. Jag hade tänkt mig en sovmorgon men eftersom vi var uppe och hjälpte de iväg de andra hade hon väl piggat på sig. Hon låg sen och försökte sova och jag somnade väl en liten stund men sen började hon: mamma jag vill gå upp nu! Jag försökte att hon kunde gå upp själv och leka men det var inte aktuellt. Så vi gick upp och åt frukost. Vi kollade lite på tv och jag fixade lite tvätt innan vi åkte till stan.

Nu är det vinter på förmiddagen och sommar på eftermiddagen. Det är sådan dimma och igår lättade aldrig dimman här hemma hos oss men i stan blev det fin väder på eftermiddagen. Vi åkte in och tog en tur på stan först innan vi åt lunch på Törners. Hon ville ha syltkaka till lunch men det pannkaka till henne och sallad till mig. Det var så mysigt att bara vara med henne. Vi handlade lite kläder till stora syster och träffade Maria Westman på Åhléns och det var kul att få lite info om jobbet. Då vi hade ätit klart gick vi till sjukhuset. Jag hade först tänkt ta med lilla vagnen men ångrade mig och det gick ju bra ändå. Hon är duktigt på att gå och vill gärna gå.

Thomas kom och hämtade henne då jag var på undersökning. De åkte och köpte virke till vinden på garaget som håller på att i ordningsställas. Så vi kan få till förvaring och tömma garaget. Jag var i god tid och döm om min förvåning att jag kom in innan utsatt tid. Jag trodde jag skulle göra en skiktröntgen så jag blev lite förvånad när det inte var det. Fick ta av mig alla kläder och fick en rock. De skulle spruta in kontrast via baken för att se om det ”läckte” något från tarmen. Det var två kandidater som var med så jag passade på att lyssna lite extra. Jag trodde ju att de skulle kunna se mer på denna röntgen och har ju varit orolig för att de skulle hitta något nytt. Nu var detta bara lokalt där de opererat. De har sytt ihop med agraffer även där. Så jag har massa metall i magen. Undrar om de ska sitta kvar. Hon visade mig bilden på tarmen hur de hade sytt ihop mig. Det har blivit som en blindtarm där sidan om, undrar just varför? Det blir lite fler frågor till doktorn. Hon sa till mig att det såg tätt ut men hon skulle studera lite noggrannare och skulle sen meddela doktorn jag ska träffa nästa vecka. Det är inte samma doktor som opererade mig men det var han som träffade mig under hela tiden på sjukhuset. Det gick ganska fort och jag blev klar innan Thomas var klar. Han kom sen och slängde av Elvira i en korsning så han kunde åka hem och vi kunde strosa vidare.

Vi gick och åt syltkaka på Wedermark´s. Även jag åt en syltkaka och vi satt där och mös. Hon tyckte nog ändå det var ganska mysigt att vara iväg med mamma. På förmiddagen var hon besviken för att hon inte fick åka till dagis. Jag vill också vara på dagis, jag vill inte till sjukhuset!! Vi gick in och handlade den nya Mamma Mu boken och fick den inslagen. Den skulle hon få då hon var duktig hos doktorn. Vi gick tillbaka till sjukhuset igen och hon blev väldigt glad över alla leksaker. Hon gick på toa men kunde inte vänta på mig utan gick ut och lekte själv medan jag var på toa. Vi hann leka en stund innan sköterskan kom. Hon skulle ta vikt och längd på Elvira och sen ett EKG. Elvira var lite skeptiskt men det gick bra. Hon fick sitta i mitt knä då hon tog EKG. Vilken duktig personal. Sköterskan pratade bara med Elvira. Hon fick sen välja ett klistermärke för hon var så duktig. Då tog hon en hel näve full… men jag sa att man fick ta ett. Då valde hon en grävmaskin.

Vi hann leka lite till bara innan doktorn kom och hämtade oss. Elvira hade fått behålla några grejer på armen och benet för nästa undersökning. Nu tyckte hon inte det var lika kul. Hon skulle ligga på britsen och doktorn satte på en film. Hon tyckte filmen var läskig och hon gillade inte salvan. Doktorn visade henne allt hon gjorde och hon fick känna på alla saker. Jag fick trycka ner henne lite nätt så hon kunde ligga ner då doktorn undersökte henne. Hon gillade inte salvan som de har då de gör ultraljud men hon låg snäll och snyftade lite. Doktorn var nöjd och hon fick fina bilder. Nu visade det sig att hålen hade växt ihop. Så nu blev hon friskförklarad och vi behöver inte gå på fler kontroller. Även nu fick hon välja något ur en burk och hon slet den till sig… hon valde en silvrig liten ödla. Hon vinkade glatt till doktorn då hon gick. Det var samma doktor som gjort undersökningen tidigare och som var med även på neonatal.  Då vi ringde till pappa när vi kommit ut i väntrummet sa Elvira: Jag var jätteduktigt, mamma! Och det var hon och hon var så nöjd. Men jag var också ledsen, för jag gillade inte salvan.

Vi gick till bilen och åkte hem. Det var skönt att få dessa goda besked men det tar på mina krafter. Jag fick ta värktablett innan vi åkte in till stan för det onda släppte inte. Då vi kom hem fick Elvira paketet och fast hon var med då vi handlade den blev hon förvånad då hon öppnade. Hon berättade glatt för sina systrar om vad hon varit med om. Vi åt middag och bakade lite muffins. Jag skulle ha styrelsemöte med dagis här och så skulle vi fira att Elvira är friskförklarad. Vi hade möte i uterummet och det gick bra. Då det var slut hörde jag Signe snyfta på ovanvåningen. Thomas låg hos Irma och Elvira som inte ville sova. Jag satte mig med Signe som jag nästan gör varje kväll. Hon får sitta i mitt knä och vi pratar om mardrömmar. Hon vill inte sova för hon vill inte drömma läskiga drömmar. Vi får diskutera detta varje kväll för annars gråter hon sig till sömns varje kväll. Därefter tog jag ett bad och slappade framför TV.

Jag känner att jag har provat leva ett vanligt friskt liv nu i några dagar och det har inte riktigt gått så bra som jag tänkt mig. Jag har varit ovanligt trött och har haft ont. Jag har inte ätit värktabletter på länge nu men nu gick det inte längre. Samtidigt är det svårt att bara vara hemma och vila för livet har annat att bjuda på. Jag måste hämta mina barn, handla, gå till kurator och andra undersökningar på sjukhuset. Jag kan inte bara vila hemma.

Idag har jag varit hemma och inte gjort många knop. Vaknade med smärta i magen och den har varit där hela dagen. Jag tog värktablett till frukost och sen har jag vilat så mycket jag kunnat. Fixat lite tvätt och så men inte gjort mycket. Såg på Go´kväll i tv och där pratade de om ett träningsprogram som jag funderade på att hänga på. Inte det med styrka men det med kondition. Under åtta veckor ska man under ca 30 minuter två gånger i veckan göra ett program. Man ska testa sin kondition innan och efter så det ska jag prova i helgen. Nu gick jag ut efter lunch i 30 minuter. De sista 10 minuterna var inte kul. Jag hade ingen ork och hade ont. Jag blir så ledsen och besviken. Nu var jag inte i toppform då jag blev opererad, det hade ju klart varit lättare att komma tillbaka då man är vältränad men jag trodde inte det skulle ta sådan tid.

Jag hämtade barnen och Irma och jag lagade mat idag. Då jag låg på sjukhuset och inte kunde äta och kräktes hela tiden läste jag i en mattidning jag fått. Jag tyckte allt såg så gott ut och då bestämde jag mig för att prenumerera på den tidningen. Sagt och gjort och idag lagade jag och Irma fisk ur den tidningen. Det blev jättegott.  Efter maten åkte Thomas till dagis på föreningsmöte och jag och barnen åkte till Stina. Det var kafferep ikväll och det skulle varit klädvisning av Me and I men hon var sjuk. Linus var lekfarbror så jag kunde sitta och vara social. Det var trevligt! jag fick rycka in lite då och då men barnen lekte bra. Thomas skulle kommit och hämtat dem men han kom inte hem förrän vi åkte hem. Barnen var trötta och vi åkte vid nio tiden. Signe somnade innan jag hade läst klart första sagan.

Nu sitter jag här ensam i soffan. Visserligen fick jag och Thomas sitta här en stund tillsammans idag. Det var längesen. Vi har beställt en skorsten och rökrör till vedspisen i köket. Så nu ska den installeras innan vintern. Jag har ont men vill inte ta mer medicin. Jag ska lägga mig jag med. Vi får sovmorgon imorgon, tjejerna och jag och det ska bli skönt. Vi hade inga barn i sängen i natt och det är skönt då man får sova hela natten i fred. Speciellt jag som behöver vilan.

Nu när jag lekt helt frisk upptäcker jag ju att jag inte är det. Jag har ju börjat lyfta barnen så mycket mer nu. En sa på kafferepet, att ha tre barn och vara frisk är tröttsamt, hur är det då inte då man är sjuk. Jag känner ju att man ligger efter med allt. Jag skulle bara vilja städa upp och fixa överallt men orkar inte och skiter i det. Det är ju också skönt att kunna släppa det. Då mina styrelsekompisar var här i igår kväll sa de; oj så skönt att se att andra också har det stökigt. Det kändes skönt fast jag hellre hade haft det städat.

Av Carina - 18 september 2014 13:02

Jag är trött och har ont, jag har lekt fullt frisk i några dagar. Det har gått så där…

I måndags var jag på dagis och hade insats. Jag har varit lite tveksam till att jag ska göra det då jag är sjukskriven. Samtidigt vet jag ju att det är som att ha mina barn hemma fast med lite fler vuxna och barn. Jag ska ju vara en vuxen till. Vädret var underbart och det kändes bra.

Vi har bestämt att vi ska göra en budget. Det har vi bestämt förut men nu ska det bli på riktigt. Jag har gått igenom allt som dragits på våra konton. Det är mycket… det hade varit spännande att veta allt vi handlat, eller inte? Jag gick under förmiddagen igen detta och la in alla siffror i budgeten. Jag skulle åka med halv elva färjan till dagis men mitt minne och huvud är inte som det ska vara. Jag var så inställd på halv elva så halv elva gick jag ut och satte mig i bilen. Körde mot färjan men halvvägs dit kändes det fel!! Naturligtvis hade redan den färjan gått… det var bara att vända. Hann kolla igenom något i garaget innan det var dags igen. Det stektes kolbullar då jag kom och alla barnen satt ute och åt, och som de åt. Det var mycket gott. Vi var sen ute hela dagen. Barnen lekte så bra med varandra att jag kunde sitta och njuta av att se mina barn och de andra barnen trivas så bra på sin förskola. Elvira var hos mig lite men annars lekte de utan att bry sig om mig. Jag fick jobba lite med toabesök och av och påklädning. Efter mellis var vi ute igen och sen åkte vi hem med fyra färjan. Vi är även vaktamästare nu i september och jag tömde kartong och tog med hem.

På tisdagen åkte jag till stan. Jag skulle äta lunch med Anna, till kuratorn och handla innan jag skulle hämta barnen. Denna gång hade jag bestämt att träffa kuratorn hos henne. Det är jämt så stökigt hemma då hon ringer och jag känner inte att jag kan koncentrera mig på samtalet. Nu har jag ju lite andra samtalspartner som inte är i tjänst och det räddar ju mig. Jag var sen även idag för nu hade jag slarvat bort lite saker som jag inte hittade. Stressade till lunchen men jag hade tur att även Anna var sen. Det var trevligt med lite vuxet samtal och ingen teknik så långt ögat kunde nå! Det var dessutom god mat. Jag gick sen till sjukhuset.

I början då jag berättade hos kuratorn kom det lite tårar och det kändes bra. jag känner att jag inte alls är bekväm med den Carina jag är nu. Jag vill vara som vanligt. Det värsta nu är att jag inte är klar i knoppen. Vid lunchen tänkte jag gå då jag satt i betalkortet i maskinen. Glömde att trycka kod! Det är så hela tiden. Jag glömmer, tar fel, blir arg, orkar inget. Jag känner dessutom att familjen tror att jag är i topp. Fast Thomas säger att han inte tror det så handlar han inte så. Jag är slarvigare än vanligt och blir aldrig klar med något. Jag skulle vilja ha röjt hemma och städat upp men jag bara tittar på det och orkar inget. Hoppas det ska lösa sig av sig själv. Denna vecka är det bara en dag som jag är hemma själv och bara vetskapen av det stressar mig. Det kändes i alla fall bra att få komma till kuratorn och prata.

Därefter var jag och handlade. Igen blev tankeverksamheten för stor… jag har nog blivit en helt otroligt tidsoptimist. Undrar också varför jag ska snåla så med påsar så alla blir så tunga att jag knappt får upp dem ur kundvagnen? Hämtade barnen lite tidigare och idag fick alla barn skära mat till middagen. Hittade ett recept på tärnat fläsk, tärnad blodpudding och tärnad äpple. Det såg så gott ut men jag skulle nog läst lite mer i receptet och inte gjort som jag gjorde då det blev mer en gröt. Barnen var dock nöjda med att få skära!

Av Carina - 17 september 2014 22:43

Nu har vi varit på resande fot igen, denna gång till Sundsvall. Jag fixar inte att vara hemma helt själv med barnen på nätterna. Det blir för mycket bärande och jag behöver sömn på natten. Mitt tålamod fixar inte att passa tider till färjan, speciellt inte på morgonen. Tålamodet fixar inte heller mat och läggning själv. Därför åker vi med om Thomas ska vara borta över natten. I oktober ska jag försöka vara hemma men då är det bara en natt. Nu åkte vi iväg på onsdagen och kom hem på fredagen. Vi lämnade av Thomas på jobbet, åkte till IKEA och shoppade lite i väntan på att Lotta skulle sluta jobba. Vi åkte därefter till Härnösand och mötte upp henne för att åka och bada på badhuset där. Elvira har länge önskat att få åka till badhuset och nu passade vi på.

Vi åt först lunch och sen badade vi. Det var ett helt nytt badhus och det var fräscht. Det var perfekt för små barn och barnen var lyckliga. De lekte och blev till slut som små russin. Då vi kom hem till Lotta hade redan Thomas kommit och så Klara förstås. Barnen var överlyckliga över att få leka med Klara. Vi stannade på middag.

Jag pratade med Anna och hon sa att jag var under stress. Det är kaos inne i mitt huvud. Jag kan inte sortera tankar. Det blir för mycket och ibland vill jag bara slå mig på öronen och skrika, jag gör även det ibland. Jag blir så arg och känner mig arg hela tiden. Nu när kroppen börjar bli bättre känns det som huvudet mår ännu sämre.

Det var en skön dag i Härnösand med trevligt sällskap. Vi åkte tillbaka och höll barnen vakna den halvtimme det tar att köra till Sundsvall. Checkade in på hotellet och det gick ganska lätt få barnen i säng. Vi läste inte ens en saga, jag berättade dock Prinsessan på ärten ur minnet för Signe. På torsdagen blev Thomas hämtad till jobbet och vi kunde ha bilen. Efter frukost ville barnen gärna leka hela dagen på hotellrummet men det blir stökigt ganska fort. Vi åkte till Norra berget och där fanns en riktigt pärla. Det fanns en stor lekplats, mycket grönområden, djur, museum, restaurang och café. Vi åt våfflor till lunch. Det var så varmt… vi trodde det var höst men det var ju sommar. Vi var alldeles för varmt klädda. Efter lunchen gick vi till lekplatsen och lekte. Hit kommer vi att komma fler gånger, jag skulle vilja hinna in på museet men det blir en annan gång.

Vi åkte till stan och fikade. Jag blir så stolt över våra flickor. De går så snällt och håller handen då vi är i stan och på stora vägar. Det är sällan problem. Vi fikade och hoppade på drakarna. De har drakar istället för Birgrar som vi har här hemma i stan. Vi var inne på gallerian och var i leksaksaffären. Irma och Elvira skulle få peka på vad de önskar sig i 3-års present. Vet inte riktigt vad de ska få! Men det blev inte enklare, de önskade sig allt… Thomas kom dit. Han gick från jobbet och åkte med oss tillbaka till hotellet. Vi åt middag där och slöade sen på hotellrummet. Det var skönt att ha en lugn dag i mitten och inte behöva checka ut på hotellet. Ikväll var det inte lika lätt att få dem i säng. Dock är det skönt att slippa vällingen. Elvira skulle inte sova i sin säng, Irma sa att henne säng inte var hennes och Signe ville att jag och Thomas skulle byta plats i sängen. Till slut somnade alla tre som stockar på en minut.

På fredagen tog vi det lugnt och sen tog vi oss en tur till Birsta. Vi hann handla lite på Ittala outlet. Där fick barnen måla sin egen mugg, det var kul. Vi åt också lunch innan vi åkte och hämtade Thomas. Han trodde vi skulle åka hem direkt men vi skulle visst handla mer… Vi stannade och handlade i Bräcke och fikade lite innan vi åkte hem. Vi åt middag hemma och det var ganska skönt att komma hem en fredag. Helgen känns lite längre och så behöver man inte gå upp tidigt nästa dag.

På lördagen skulle min pappa barnens riktiga morfar fyllt 74 år. Det känns inte alls rättvisst att han inte fick uppleva några levande barnbarn. Han hade längtat så länge efter barnbarn och så dog han tre veckor innan Signe föddes. Jag funderar ofta på hur det skulle blivit om han fått leva. Jag hoppas verkligen att han kan se oss här nere och se hur lycklig jag är. Hur fina barnbarn han har!

Det var härligt väder under helgen och vi grillade på lördagen. Vi åt visserligen inne men vi var ute och jobbade under dagen. Jag klippte halva gräsmattan. Började i trädgårdslandet men det blev inte mycket med det. Jag blir aldrig klar…

På söndagen följde vi med Stina med familj och grillade vid en tjärn. Det var jättemysigt där och barnen lekte. Vi fick gå en bit men det gick bra. Hittade lingon som jag gärna skulle velat plocka. Efteråt följde barnen med Stina hem och vi åkte och röstade. Fick ett sms att vi inte behövde skynda oss så jag klippte resten av gräsmattan och Thomas röjde i garaget. Jag åkte och hämtade barnen och fick då mat. Det var gott och barnen hade redan blivit utfodrade. Det var guld värt att få lite avlastning. Jag längtar tills barnen åker till förskolan igen!

Av Carina - 9 september 2014 23:00

Idag är det 3 månader sen jag blev opererad. Mycket har hänt, en hel sommar har gått. En otroligt solig och var sommar som jag missat. Visserligen fick jag vara ute mycket men kunde inte utnyttja den som jag ville. Jag trodde nog att jag skulle bli piggare så mycket fortare. Nu river vi upp allt i grönsakslandet för det växer inte. Jag har inte gallrat, jag var snabb på att få ner det innan operationen men trodde att jag skulle vara i form för att gallring men så blev det inte. Jag har inte badat i Storsjön fast det har varit ovanligt varmt där i sommar. Det är så mycket som jag skulle vilja haft gjort i sommar som nu gick i stöpet. Inte minst alla bär som jag inte fått plockat… det är en sorg i sig man måste gå igenom. Att man gått miste om samtidigt som man ska glädjas åt att jag är så lyckligt lottad att jag inte drabbades värre.

Läste en artikel om när man borde vara återställd. Det var både hur omgivningen förväntar sig att man ska vara återställd inom en viss tid men även cancerpatienter ställer förväntningar på sig själv. Det känner jag igen, jag har hela tiden trott att jag borde varit piggare. Så är det även nu. Nu när kroppen börjar bli bättre, (fast idag har jag ont) är det huvudet som inte hänger med. Mitt tålamod är på minus och jag känner mig så arg hela tiden. Jag orkar ingenting, blir irriterad över allt. Jag har inget filter som man har i vanliga fall. Jag blir irriterad mycket fortare. Jag klagar på Thomas över att han inte säger till barnen men det är för han inte tycker att det behövs medan mitt huvud håller på att spricka!

Jag undrar om barnen känner av detta och blir stökigare? Nu har vi två flickor som inte vill sova i sina sängar. Gråter sig till sömn. De är rädda för att somna för att de drömmer mardrömmar. Är det jag som påverkar dem? Jag blir ju arg på dem hela tiden och känner mig som en sådan otroligt dålig mamma. Jag har varit arg på mina barn tidigare många gånger men nu känner jag att jag blir arg utan orsak. Jag slänger ur mig tomma hot hela tiden som jag är så emot men nu är det vardag.

Jag känner att det blivit sämre nu de senaste dagarna. Jag tror förra veckan var dålig för mig. Barnen var hemma och jag med dem. Det blev ingen vila för mig. Då åkte vi till stugan och Thomas blev dålig och ingen vila där heller. Då jag nu varit hemma i två dagar men känner då press på mig att fixa tvätt och städning som vi ligger efter med. Det gör ju att jag inte blir piggare och får mer ont.

Det var en positiv sak som hände idag. Min handläggare på försäkringskassan ringde. Jag har fått en ny, den andra har jag inte hörts av. Han verkar förstå mig helt och hållet och det verkade inte som jag behövde börja jobba innan jag blir av med stomin. Han förstod också att jag måste vara mentalt beredd på att få börja jobba då jag är chef och ska vara ett stöd till andra. Det kändes så skönt. Det är en sak som jag funderat på mycket den senaste tiden. Tänk om jag måste börja jobba fast jag inte är redo. Jag har ju börjat göra så mycket mer hemma men jag gör fortfarande inte allt ännu för jag har problem. Jag har fortfarande problem med att lyfta för mycket och att sätta in disk i ovanskåpen. Jag dammsög för första gången igår.

Jag är även orolig för röntgen på onsdag nästa vecka. Tänk om de hittar något? Om jag förstått det rätt så har jag ingen spridning och då kan inte denna cancer spridas utan jag måste få en ny cancer. Det är inte större risk för mig än för andra så egentligen borde jag vara säker på att de inte hittar något men så fungerar inte min hjärna. De är lätt att tänka katastroftankar. Jag kommer att vara så nojig den dagen. Jag har dock tur att jag är med Elvira hela den dagen för hon ska också undersökas. Hon ska göra ultraljud på hjärtat, de ska se om alla hålen är ihop läkta. Förra gången för ett år sen var de mindre än en mm. Så vi ska ha en mamma Elvira dag och det kan nog lugna mig en del.

En kollega ringde igår och det gjorde mig så glad. Det är så lite som behövs för man ska bli glad. Lika lätt blir jag arg eller ledsen. Idag var gråten nära igen men jag hade ingen lust att gråta. Vi åker till Sundsvall imorgon och jag vill inte vara rödgråten.

Vi ska följa med Thomas. Vi ska bo på hotell och så ska vi till Härnösand och bada på badhus. Det gillar barnen. Jag orkar inte vara helt hemma själv då Thomas åker iväg och sover över. Då följer hellre vi med fast det också är jobbigt.


Av Carina - 8 september 2014 22:45

Är nu hemma igen efter en helg i stugan. Det skulle bli en lugn helg där jag skulle få tid för vila men så blev det inte. Det är jobbigt för mig att köra och åka bil långt och jag körde ju själv upp till stugan. Thomas kom ju senare med lastbilen. Under natten till fredagen blev Thomas sjuk. Han blev magsjuk och låg mest på toagolvet hela natten. Irma väckte mig av att hon var kissnödig vid sex tiden. Då hade hon kräkts i sängen och kräktes med. Bara slem så hon var inte magsjuk åtminstone.

Hon fortsatte att kräkas lite mer och Thomas jobbade på förmiddagen inne hos farmor och farfar. Han var inte pigg men han ville inte missa telefonmötet. Vi latade oss i stugan och då Thomas kom tillbaka la han sig och sov, både han och Irma. Irma ville inte vara med mig hon ville bara ligga ner och sova.  Efter lunch gick jag, Signe och Elvira ut. Vilket väder!! Vi gick ut i skogen och kollade. Vi körde skoter bakom stugan i vintras och nu gick vi där och kollade. Hittade några lingon och blåbär som vi plockade. Vi hade hink med oss. Farmor och farfar var i Lycksele på sjukhusbesök och det är 22 mil dit så de var borta mest hela dagen.

Då det var så fint väder så fikade vi ute och hade picknick. Vi ville inte heller vara inne med de krassliga. De var krassliga hela dagen så då farmor och farfar kom hem gick vi in till dem. Det var underbart väder ute så vi spelade lite fotboll och barnen gungade.  Vi måste få farfar att göra ett mål till nästa år. Nu hamnar antingen bollen ute i höggräset eller möjligen i en ruta. Jag lekte faktiskt med mina barn, det var roligt. Vi kastade och sparkade boll och jag njöt mest av det underbara vädret. Vi är i stugan och jag har inte sett ett enda mygg!! Vi kan ha dörren öppen, det är helt otroligt!!

På kvällen fick Thomas och Irma vara kvar i stugan då vi andra var hos farmor. De har bara skjutit en älg men det köttet kom nu. Vi fick Thomas morbrors kött. Farmor och farfar fixade köttet och jag packade in det i påsar och papper. Det var inte så mycket kött men nästan 7 kg ligger nu i frysen + lite köttfärs från farmor.

På natten fick Thomas sova med Irma i henne säng och jag tog de andra två tjejerna i vår säng. På så sätt slipper man gå upp på natten. Elvira vaknar alltid och vill komma till oss, ofta redan innan hon somnat. Även Signe har lite tendens att vilja vakna och komma till oss. Så nu fick jag sova gott en hel natt. Thomas däremot tyckte inte konforten i barnen säng var bra nog. Madrassen tål nog inte hans tyngd…

Nästa dag var alla pigga. Irma var hungrig som en varg. Det var ju meningen att jag skulle få vila men så blev det inte. Nu var han tvungen att jobba igen en sjukdag… så han var ute och röjde i skogen. Nu hade vi tur att även idag var vädret underbart. Vi var ute och njöt i finvädret. Farmor hade varit och plockat lingon på förmiddagen. Under eftermiddagen rensade jag lingonen hon plockat. Vi satt ute i solen och bara njöt. Det var 20 grader och då vi fikade på eftermiddagen satt vi i skuggan. Det har väl aldrig hänt i stugan i september. Att det är så varmt att man vill sitta i skuggan. Jag hade visserligen gärna suttit i solen!! Trädgårdsmöblerna var intagna för de brukar inte heller behövas i september. Det blev 23 liter lingon totalt. Farmor hade redan rensat mer än hälften. Det finns mer i skogen, det är synd att jag inte orkar plocka. Nu är jag mycket piggare än sist men att stå framåtlutat och gå omkring i obanad terräng. Längtar redan till nästa bärsäsong!!

Vi var inte uppe så länge denna gång utan åkte hem igen på söndagen. Nu har vi gjort vinter i stugan. Tömmer ut allt vatten och stänger ner. Jag ska ju opereras igen i höst och vi vet inte hur det blir. Så vi kanske inte kommer upp förrän efter jul. Pratade jul med farmor och farfar. Thomas morbror och moster tyckte inte det var kul att vara på Granberget då inte Inger och Joel är där. Vi har pratat om att bjuda hit Astrid och Magnus till nästa år. Den idén gillade farmor och farfar. Så vi hoppas de vill komma. Jag tycker det känns jobbigt att åka iväg och fira jul när vi har det bra här hemma. Jag vill ju gärna gå på Jamtli på Lille julafton och hämta paket av tomten.

Då vi åkte hem upptäckte Thomas att han glömt telefonen. Då hade vi kommit sex mil… det var bara att vända. Farfar körde och mötte oss men det blev en omväg på ca 8 mil och det tog nästan en timme extra.

Av Carina - 4 september 2014 22:35

Tog lite sovmorgon ändå idag. Jag orkade inte packa igår och ville inte heller gå upp och göra det hur tidigt som helst. Thomas väckte oss klockan åtta. Han sover numera ofta på soffan. Han fixar ett barn i sängen men två eller tre bli för mycket. Då går han och bäddar soffan istället. Det går ju bra nu när det är mörkt ute. Så även i natt då jag hade Signe och Elvira hos mig. Vi gick upp och åt frukost och packade klart. Jag hann även plantera lite blommor i krukor som vi ska ha vid entrén. Köpte blommorna i Bollnäs så det var hög tid att plantera dem. Nu hoppas jag det ser extra fint ut då vi kommer hem.

Vi åkte iväg vid halv elva och Thomas åkte till jobbet. Han hade jobbat lite innan vi gick upp också. Vi hämtade ett paket på posten. Har beställt böcker till Irma och Elvira som snart fyller år. Vi stannade i Strömsund och gick på Dollarstore. Det gillade tjejerna, de jublade i bilen. Det är billigt men blir ändå dyrt då man kommer till kassan. Vi handlade mat och så åt vi lunch i city. Barnen är helt otroligt duktiga då vi är ute. Det är lättare då jag har de själv, är Thomas med vet de att de kan göra mer bus. Det var många äldre damer och herrar som log fint då vi kom i vårt lilla följe.

Då vi kom fram fick vi fika. Jag packade upp det från bilen. Fick hjälp av farfar och även av barnen. Jag var inte pigg idag heller. Jag hade ont efter bilfärden. Glömde ta värktablett i förebyggande. Sitta still så länge är inte min starka sida. Jag försökte lägga mig och vila en stund men det kom små flickor hela tiden och störde mig. Jag känner att jag blir så arg, jag är så nära utbrott hela tiden. Tänkte igår på att jag klagar på att Thomas inte säger åt barnen. Då sa han att inte tyckte det behövdes säga till. Så är det säkert. Jag överreagerar hela tiden. Jag tycker att de är upp över mig hela tiden. Ofta vill de vara nära och kramas och pussas men ibland tycker jag det är för mycket. De skriker och tjoar och mitt huvudhåller ibland på att spricka. Så var det även idag, jag skulle bara vilja skrika och stänga in mig i ett tyst rum och få vila. Vila vilket inte är min starka sida. Jag får myror i kroppen så fort jag ligger för länge…

Imorgon är inte hemma, farfar ska till doktorn i Lycksele. Jag hoppas verkligen Thomas tar barnen. Jag orkar inte! Han är inte heller pigg så vi får väl se hur det blir.

Jag har varit duktig med kosten denna vecka. Jag har inte fikat förrän idag då farmor bjöd men jag tog bara en. Äter mindre portioner och inget godis. Hoppas verkligen det ger resultat. Nu ska jag gå och sova och hoppas att morgon dagen blir bättre!

Av Carina - 3 september 2014 23:48

Idag kom den förlösande gråten. Jag har undrat när jag ska gråta. Det känns underligt att få cancer men aldrig gråta. Jag grät då doktorn berättade att jag hade en knöl som kanske var cancer men inte då jag fick besked att jag hade elakartad cancer. Jag grät nog en gång på sjukhuset också då jag fick ett bakslag. Det är jobbigt nu. Jag får ingen tid för vila.

Ja, vi var iväg till Hälsingland och vi borde kanske varit hemma men då hade jag varit helt själv med barnen då Thomas behövde åka dit i jobbet. Nu kommer den tiden då han måste åka iväg till alla stationer på samtal och skyddsronder. Då kan jag välja mellan pest eller kolera. Följa med eller vara hemma själv. Inte gjordes saken bättre då de blev sjuka och har varit hemma från dagis hela veckan. De skulle möjligen kunna gå imorgon men nu åker vi till stugan tidigare istället. Dit måste vi också för att lämna igen lastbilen och då måste jag med så de kommer hem.

Idag har Thomas varit hemma och jobbat hemifrån men för att jag ska kunna vara i fred måste antingen de eller jag åka härifrån. Barnen kommer ju till mig hela tiden. Jag känner att jag är helt slut. Jag skulle dessutom baka pajer till byafesten i helgen. Hade redan tagit det på mig och skulle kanske avsagt mig det men det kändes inte så jobbigt men det blev ett jobbigt moment. Nu är de dock gjorda. Igår var barnen inte lättlagda och då var det Thomas som skulle lägga dem. Vi ska turas om. Både Elvira och Signe var vakna. Elvira hade sovit på eftermiddagen och somnade inte förrän jag la mig vid halv tolv. Då fick jag inte mycket vila då heller då jag hade henne i krokarna hela tiden. Det var likadant idag men Elvira somnade fortare idag men inte Signe. Hon bara skrek. Till slut gick jag upp och efter en stund kom hon upp i knät. Hon vill inte prata men till slut fick jag ur henne att hon inte vill somna för hon drömmer så läskigt.

Jag skulle hinna med mycket idag men det gick åt stöpet. Passade på att vila då familjen var nere vid sjön en stund på eftermiddagen. Barnen är fulla med energi och det fixar inte jag. Jag blir arg hela tiden och skriker på dem fast det är helt, nästan helt obefogat. Jag tycker inte heller Thomas säger till dem utan att det bara är jag som måste sköta det. Han tycker inte att det behövs säga till så det är väl jag som är extra känslig. Jag har sagt åt dem hur mycket som helst idag och då vi skulle äta brast det. Jag gick till sovrummet och stängde in mig, kände att jag höll på att bli för arg för vad som var lämpligt. Då jag satte mig där inne kom tårarna. Jag bara grät och grät. Det kändes ändå skönt för jag kände mig helt plötsligt mänsklig. Jag har ju förvånats över min styrka och att jag inte har blivit ledsen ännu. Det förväntas av mig att jag är frisk.

Jag klippte resten av gräsmattan idag, mest för att jag måste göra saker. Jag måste testa vad jag kan och inte kan, och se till att jag klara av saker. Fick äta värktablett och efteråt hade jag rejält ont. Det är ju därför jag blir så arg och ledsen. Jag blir besviken på mig själv. Att jag inte orkar mer. Helst hade jag velat stanna hemma i helgen och bara vila men som sagt vi måste ha upp lastbilen. Förhoppningsvis tar farmor och farfar barnen lite så jag kan vila. Nästa vecka åker vi till Sundsvall och det är också för jag inte vill vara hemma med barnen själv.

Det var mening att jag skulle ha fyra dagar hemma själv nu men då barnen kräks, fast det är av förkylning måste de vara hemma i 48 timmar. De har varit hur pigga som helst, kanske inte Elvira men de andra två. Jag borde haft någon som aktiverade dem då hade det kanske blivit lugnare.

Det känns som att det är mer gråt på väg men det får bli senare… nu ska det packas och åka till stugan. Man vill ju vara pigg och glad…

Av Carina - 2 september 2014 13:56

Igår utmanade jag ödet! Efter att ha varit iväg i några dagar skulle jag behöva vila. Jag hade verkligen sett framemot det men då kräks Signe i söndags. Helt kallt kom hon ner på morgonen och sa: jag har kräks på toaletten, jag har spolat och torkat munnen. Det verkade ju inte helt sant men en stund senare var det dags igen och sen en gång till. Så nog var det sant. Hon var dock inte särskilt sjuk utan vars om vanligt resten av dagen. Vi fick ha barnen hemma igår och det blev jag som tog dem, fast jag borde fått vila. Vi var tvungna att åka och handla för det var tomt i kylskåpet.

Elvira hade klagat på att hon hade ont i magen på förmiddagen. Hon sa, ta bort min mage, såga bort den. Kanske lite drastiskt men det var väl så hon kände. Vi packade in oss i bilen, finklädda för affärsbesök. Då vi kom halvvägs började Elvira kräkas. Det var bara att vända. In och tvätta av henne och så fick Signe sätta sig fram i bilen på en kudde och de andra två där bak. Den stolen Elvira satt i var full med kräk och där kunde ingen sitta. Vi åkte till Ica Maxi och började med lunch. Irma åt korv men varken Elvira eller Signe åt. Handlade och Elvira såg inte pigg ut. De fick var sin banan på fruktavdelningen som de åt.

Vi körde hem och då skrek Irma som en stucken gris. Då kräktes Elvira igen och Irma fick en droppe kräk på armen… det var bara att skynda hem och få Elvira ren igen… När Thomas kom hem fick han ta ut båda stolarna och städa dem. Tur vi har flera stolar att ta till.

Jag var helt slut efter handlingen. Jag gav mina små söta tjejer mellis och sen gick jag och vilade. Elvira fick på sig pyjamas och la sig i soffan och somnade direkt. Irma och Signe målade i sina målarböcker och läste böckerna som de fick idag. Förr fick man ofta en serietidning då man var sjuk. Idag är det nästan samma pris för en bok som man kan använda mycket längre så det är prisvärdare.  De var så pass lugna en stund att jag fick vila. Jag tog ändå en värktablett för att överleva kvällen. Signe skulle egentligen ha lagat soppa efter recept i sin egen kokbok men jag orkade inte så det bli imorgon.

Efter middagen tippade vi av lastbilen. Thomas hade varit och köpt sand som vi ska blanda ut trädgårdslandet med. Det är hårt som betong… det kostar 65 kr/ton. Det är nästan gratis. Jag klippte sen halva gräsmattan. Jag har längtat efter att klippa gräset men jag kände då jag klippte att det var jobbigt för mig. Man ska dra och släpa på den klipparen då vi har lite ogänglig terräng ibland. Andra halvan som jag ska ta idag är lättare.

Elvira somnade på eftermiddagen på soffan. Hon ville dock ha middag och kom och satte sig. Efter några tuggor kräktes hon igen. Hon hade även feber. Polis Irma satt och sa bestämt: man får inte kräkas på bordet!! Lätt att säga! Hon sov sen ända tills klockan nio i morse. Nu är febern borta. De har ju slutat med välling. Vi var i Kilafors förra veckan och då vi kom fram på tisdag kväll var de helt slut och tom Signe sa att hon ville lägga sig. Då somnade de utan välling. Nästa kväll erbjöd vi ingen välling men då ville Elvira ha. Hon som sällan dricker upp sin. De fick välling den kvällen. Nästa kväll sov de utan välling men nästa kväll var de omöjliga. De skulle kissa och dricka välling hela tiden så Thomas gav efter men sen dess har de inte druckit någon välling. Så på en vecka har de druckit två kvällar men nu är det slut med det. De har redan börjat prata om att sluta med napp. De ska ge dem till tomten. Får se hur enkelt det går?

Vi hade det bra i Hälsingland. Vi hade husvagnen på Inga-Britts infart och Thomas fick åka tåg till Gävle. Han skulle ju jobba. Vi hade bilen och kunde ta oss omkring. På onsdagen åkte vi till storstaden Bollnäs. Vi shoppade lite och sen åt vi lunch med Inga-Britt. Vi handlade lite blommor och åkte och lekte på en stor lekplats.  Därefter åkte vi till Anneli en kompis som jag inte sett på flera år. Det har aldrig passat tidigare då vi varit där. Då vi kom tillbaka till Inga-Britt var Thomas redan där och vi åt. Barnen fick titta på Emil och lekte men de var trötta. Vi sover gott i husvagnen och det är skönt att ha sitt eget. Vi äter frukost i husvagnen men får mat på kvällen av Inga-Britt. På torsdagen latade vi oss. Körde lite och skulle hitta något fik men vi hade istället picknick på tomten och det var mysigt. Vi kollade på film och ritade och bara mös. På kvällen kom även Britt-Marie och Svante till Inga-Britt. Det var trevligt för vi ses ju inte så ofta längre.

På fredagen tog barnen och jag tåget till Ljusdal. Det är kul med tåg och det fungerar så bra. Vi gick till Finess och åt lunch med Linda. Mamma har längtat efter deras nachotallrik. Efter lunchen kom Maggan och Sigge och fikade med oss. Jag handlade lite kläder och ett tyg med Fem myror är fler än fyra elefanter. Tänk att jag köpte det samma dag som Brasse dog! Jag och småtjejerna var hos Birgit en stund då Maggan åkte hem med de andra barnen. Thomas kom och hämtade oss.

Vi åt middag hos Maggan. Barnen lekte och jag drack massa te. Undra om det är ett friskhetstecken eller om de är för jag blivit förkyld? Dagen efter åkte vi till Järvzoo. Jag undrar vem vi åkte dit där för? Jag tyckte det skulle bli kul att ta med barnen till en djurpark. De gillade myrstacken bäst!! De hade ont i benen och var hungriga mest hela tiden och undrade när vi skulle åka till Sigges hus? Vi fick i alla fall se många djur och järven som sällan syns såg vi alla tre. Jag var nöjd med utflykten. Jag hade dock inte tänkt till innan om att det är 3 km lång och upp och ner. Jag hade ont, ändå hade jag tagit värktablett innan. Ibland tänker jag inte före!! Vi åkte sen hem via Hanna i Ljusdal. Thomas gick och handlade pizza som vi åt där och sen fikade innan vi åkte. Borta bra men hemma bäst!!

I morse då jag skulle fixa gröt till tjejerna fick jag mitt första stomiläckage. Jag stod vid spisen och plötsligt kändes det inte rätt. Kollade ner och då såg jag genom nattlinnet att det var bajs där. Trodde stomin hade släppt men det hade bara öppnats nertill och bajset hade åkt ut. Jag for i på toan men två flickor i hälarna. Usch vad det luktar bajs!!! Jag fick byta stomipåse då den var helt nerbajsad. Klädde på mig och skulle fortsätta med frukosten. Då jag gick bort till spisen trampade jag i bajs… det hade runnit ut och ner på golvet. Det blev till att städa!! Jag var glad över att detta hände hemma och inte borta!

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards