Idag hade din mamma sovmorgon. Det var välbehövligt och din mamma mår bra av att sova ut lite då hon är i Ljusdal. Nu för tiden vilar din mamma bara ut då hon är i Ljusdal, orkar inte packa utan vilar mycket och är social.

Satt idag och läste igenom alla kommentarer på bloggen och då kom tårarna, de bara rann och rann. Samtidigt kändes det befriande och skönt. Tänk så många som har tänkt och säkert tänker på din mamma. Vilka fina ord det står där och det värmer din mamma så otroligt mycket. Din mamma tänker mycket på dig Gabriel och hur det skulle ha varit om du varit med oss. För det första skulle du inte ha hetat Gabriel då men nu känns det som det är det enda rätta namnet. Din mamma tänker att skulle du levt hade inte din mamma behövt söka jobb. Din mamma och pappa skulle ha pysslat om dig och din pappa skulle ha haft gjort en säng till dig i husvagnen.

Din mamma satt länge upp och skrev i bloggen, snart är jag ikapp igen. Gick ner för att fixa lite välling men gick sen upp igen. Din mamma ringde även till kuratorn i Östersund. Din mamma skulle verkligen behöva prata med någon nu. Det virvlar så otroligt många tankar huvudet nu så din mamma tror nästan att hon håller på att bli knäpp ibland. Nu hade hon semester och kom inte tillbaka förrän på måndag. Din mamma vet inte om hon kan vänta så länge men får väl hålla tillgodo med din pappa så länge.

Din morfars fru ringde. Vi hade bestämt att hon skulle ringa idag då din mamma var i Ljusdal. Vi pratade om allt möjligt. Din morfar var och klippte sig så honom pratade jag inte men vi bestämde att din mamma och pappa skulle komma dit lördagen den 1 nov kl 14. Din morfar äter alltid lutfisk på allhelgona helgen men han får hålla tillgodo med annat då din mamma och pappa kommer. Men han vill nog hellre att vi kommer än att han får lutfisk.

Till slut gick din mamma upp och då var det redan lunch. men din mamma hade inte tid att ha lunch, utan fortsatte att kolla i datorn och gick in på msn. Pratade lite med en tjej där och sen fick din mamma ett ryck och gick ut och gick. Din mamma har lovat sig själv att promenera varje dag då jag är i Ljusdal. Men igår var din mamma och simmade så då räckte det. Dessutom gick jag ner till köpingen. Din mamma gick ut och gick i 40 minuter. Det kändes bra, och sen gick jag in på Ica för att handla lite lunch. Det finns inget hemma hos din mamma nu utan det är bara till att handla då man kommer hem. Din mamma brukar gå ut och äta lunch men idag ville din mamma äta hemma.

Åt lunch och så satt din mamma en stund till vid datorn. Samtidigt packade jag ihop och började packa in i bilen. Din mamma har lånat ut huset i helgen och då måste det vara någorlunda rent där. Din mamma var även ute och plockade äpplen, har fått kartonger att lägga dem i så de ligger ett och ett. Då är det lättast att hålla dem vid liv. Det finns hur mycket äpplen som helst. Din mamma ska plocka mer när jag kommer hem nästa gång.

Då var det bara duschen kvar. Då jag var på väg in där så blev jag så ledsen. Det hade legat och lurat länge men då bröt det ut och jag kunde inte hålla det tillbaka. Det har jag försökt hela tiden men nu tänkte jag bära eller brista. Det är bättre att gråta rejält än att hålla inne det. Men det tar så mycket på krafterna att gråta så därför försöker din mamma att låta bli. Så hela duschen grät din mamma rejält. Riktigt rejält och det gick inte att sluta. Då din mamma kom ut tänkte jag att jag skulle skriva i bloggen så jag fick det ur mig. Började men sen ringde Anna. Din mamma hade skickat sms till Anna och Pernilla och gratulerat dem på deras bröllopsdag. Hon hade nog inte väntat sig att din mamma skulle gråta henne i örat. Din mamma hade inte tänkt svara men då det var Anna svarade din mamma i alla fall. Då hon frågade vad jag gjorde eller hur det var? Grät bara din mamma och sa att det var för djävligt. Att din mamma bara tänker hela dagarna på att bli gravid och blir det inte. Anna är så klok och säger så kloka saker. Ni har ju bevisat att ni kan, eftersom att Gabriel blev till. Men då tänkte din mamma att det var lika mycket tur att vi blev med barn då och lika mycket otur att du inte fick leva Gabriel. Din mamma grät och det kändes som om det aldrig skulle ta slut. När det väl börjar tar inte slut i alla fall inte så fort.

Det kändes bättre av att han pratat med Anna och hade det inte varit för att din mamma skulle på intervju imorgon hade jag stannat kvar i Ljusdal. Din mamma var inte i skick att åka 21,5 mil i mörker men var ju tvungen. Dessutom längtar ju din mamma så mycket efter din pappa och önskar inget annat än att få kramas med din pappa.

Nu blev din mamma försinkad då hon grät hela tiden. Då din mamma gråter hela tiden är det svårt att köra bil. Det går inte att köra då tårarna rinner hela tiden.

Då din mamma var på väg ut, äntligen hade tårarna slutat men det var med våld som din mamma höll dem tillbaka. Då ringde bankmannen, och det var nog tur för din mamma. Han ställde massa frågor och din mamma svarade på de flesta men han skulle även ringa din pappa imorgon.

När han pratat färdigt gick din mamma ut till bilen och körde norrut. Din mamma hade fixat fika som jag hade med mig. Din mamma var lite orolig över att få prata med din pappa. Det känns som din mamma kommer att gråta igen då jag hör hans röst. Din pappa hade skickat ett sms att det bara var upptaget hos din mamma. Då din mamma pratat färdigt med Anna skickade jag ett sms till din pappa om att jag var ledsen och behövde pratat med Anna. Så din mamma var oroligt över att din pappa skulle ringa då han hade landat och att din mamma skulle bli ledsen igen. Men din mamma fick ett sms från din pappa att han skulle ringa då han kom hem. Det gjorde han men vi pratade om annat men sen sa din pappa, du var ledsen? Då sa din mamma att hon inte ville prata om det nu men att vi kunde göra det då din mamma kom hem.

Din mamma pratade med din pappa ända tills Hara då han skulle ringa till din farfar men lovade att komma ut om en kvar då din mamma kom hem. Så din mamma körde hem men ingen pappa där inte. Din mamma var ju inte i skick att vänta, höll på att börja gråta igen. Började packa ihop och sen ringde din mamma till din pappa men det var upptaget. Då skickade din mamma ett sms för då hörs det i telefonen och han borde fatta att din mamma var här. Men inte, då började din mamma packa ut ur bilen. Då kom äntligen din pappa. Han bad så mycket om ursäkt, din farfar var så pratsugen. Din pappa hjälpte din mamma med packningen och vi gick in. När vi packat in ställde vi oss och kramades och din mammas tårar började rinna igen. Vi stod där länge och bara kramades och din mamma grät och berättade hur det kändes. Att din mamma inte tror att vi kommer att få några fler barn. Vi är dessutom för gamla för att få någon hjälp. Dessutom känns det som att din mamma håller på att bli knäpp och att din pappa inte alls verkar tänka på det. I alla fall inte på samma sätt som din mamma och inte lika ofta. Nu sa din pappa att han visst tänkte på det men ville inte lasta det på din mamma. Han vet att din mamma är mycket känsligare än han så därför försökte han göra det bättre för din mamma genom att inte lasta mig med vad han tänker på. Då vi stått och kramas otroligt länge satte vi oss och kollade lite på tv innan vi gick och la oss. Där kramades vi igen och din mamma grät igen. Försökte snyta mig hela tiden men det kom bara mer och mer. Kunde knappt andas så täppt din mamma var. Men till slut somnade din mamma och det var skönt att hon var tillsammans med din pappa igen.