I natt var Elvira uppe och hade ont i magen. Det gjorde att jag inte fick sova så mycket. Er pappa sov gott och det känns så orättvisst att han inte kan amma... Tröttheten och hormonerna gör ju att tårarna kommer, det rinner och rinner utan direkt någon bra anledning mer än hjälplöshet och trötthet. Amningen har ju fungerat bra men blivit sämre och det gör ju att jag känner lite stress. Fast jag inte har prestige i att amma så hade det varit bra om det fungerade och eftersom det fungerade först så blir man besviken. Jag fick iaf ett bra tips av nattsköterskan att jag ska pumpa 5 min mellan matningarna för att öka produktionen så det ska jag prova imorgon.

Den underbara personalen såg hur jag såg ut och tog ut tjejerna till sig så jag, vi fick sova mellan 04-09 och det var helt underbart. Vaknade dock med igen gråtna ögon och fick knappt ut linserna och var inte vacker... sen kom glädjebeskedet.

Elvira ammade full ranson på en sida och sen ammade jag ut lika mycket på andra. Så då hade jag mat till båda och det kändes underbart!! Det har kanske vänt nu. Pumpade dessutom en timme senare och fick ut ännu mer, härligt!!

Signe kom och åt frukost med oss. Hon tittade skeptiskt på mig, gillar inte då jag har glasögon men är så gosig. Personalen blev glad över att se henne, de har ju passat henne också här då hon föddes. Nu har hon och er pappa tagit sig en tur ner till stan och jag får vila lite.

Personalen sa till mig att du måste be om hjälp på nätterna och det kommer jag behöva för nu sover er pappa hemma några nätter, eller kanske alla... Det har fungerat jättebra för Signe då hon varit hos Stina och det känns så bra. Fick också veta att hon hade haft en riktig bra dag på dagis i fredags och det värmer er mammas hjärta otroligt mycket!!

Nu ska jag försöka tänka positivt resten av dagen!!