I natt sov er mamma hos sin familj och det var lite si och så med sömnen. Signe vaknade ovanligt många gånger eller är det för att er mamma vaknar varje gång. Hon hade kanske kunnat somna om. Jag drömde mycket och det var full rulle hela natten. Fick i alla fall somna i er pappas famn och gillar jag. Då Signe vaknade halv åtta skulle er mamma kunna sova flera timmar till kändes det som. Vi hade ju i alla fall tur att hon inte vaknade och var pigg klockan fem som de andra dagarna. Hon kom ju i säng sent igår.

Vi åt frukost med er farmor och farfar och sen packade de ihop, städade och körde hem. De hade åtagande imorgon och sen vill de bara vara här då de har något och göra. Speciellt er farmor… hon kan inte vara still. Er pappa började i badrummet och er mamma gjorde del ett av kakorna. Det gick inget bra… jag hade för stor deg och den gick inte att köra i matberedaren för det var mycket. Provade då assistenten och det gick inte alls, till slut provade jag er pappas matberedare som är större. Det gick bättre men jag fick till slut röra ihop det för hand. La den sen i kylen och ska baka i eftermiddag.

Signe sov på förmiddagen och pratade jag med Anna. Er mamma sa att jag var så orolig över att Signe ska dö hon sover. Hon sa att hon fortfaraden kollar Alice så hon andas. Det går alltså inte över. Jag sa att nu får deras lilla knodd komma ut för jag går ju och är så orolig för den. Jag blir lugnare då bebisarna kommer ut och andas. Det är ju inte lång tid kvar, den skulle ha kommit igår.

Vi åt lunch och Signe var så hungrig att hon attackerade maten. Hon var inte nöjd då maten var slut så hon fick lite efterrätt och sen fick er pappa byta på henne så hon fick annat att tänka på. Han började sen lägga klinkern i golvet efter lunchen. Signe somnade igen, efter mycket gnäll. Hon är inte riktigt pigg ännu.

Er pappa höll på i badrummet hela dagen. Det grämer er mamma, att han inte tänker på oss igen. Han går bara in för uppgiften och glömmer tid och rum. Märker inte att Signe blir ledsen. Er mamma bakade kakorna medan Signe gnällde i barnstolen. Sen gnällde hon hela tiden och inget mer blev gjort. Jag försökte säga till er pappa att han inte skulle få mat men det verkade han inte bry sig på. Då han till slut var klar var klockan åtta och jag hade precis börjat på maten. Då kom tårarna… er mamma vill inte att det ska vara så här. Jag är så trött på att vårt hus inte är klart ännu. Jag längtar så tills vi kan leva ett vanligt vardagsliv. Maten blev till slut klar och vi åt sent och Signe var fortfarande uppe.

Det blev mer tårar och er pappa försökte göra så gott han kunde. Han hjälpte till och stannade uppe ovanligt länge. Vi kollade på tv och kramades i soffan. Er mamma sa att er pappa inte fick jobba så länge imorgon. Då är det lördag och max till klockan fyra. Vi är trötta och slita alla tre och det är ingen bra kombination.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...