Det är slut med våra sovmorgnar… Signe vaknar tidigare men det är ändå efter halv åtta. Er pappa studsar upp lättare än er mamma. Men vi ligger och myser alla tre i stora sängen innan vi går upp. Signe och er pappa går sen upp och gör frukost. De är hungriga på morgonen och pigga. Er mamma asar sig upp sen… då gröten är klar. Vi åt frukost och sen var vi lite halvtrötta hela familjen.

Er mamma städade på ovanvåningen och er pappa såg till att bokhylledörrarna var raka. Signe låg hos honom och lekte. Hon tröttnade och till slut blev hon arg… vill inte vara vaken och inte sova. Så då er mamma hade dammsugit klart uppe gick jag ner och somnade henne. Jag satte ihop dammsugarsladden, vi har köpt en speciellt för ovanvåningen. Så jag dammsög där uppe och det behövdes. Hon somnade till slut och hon är trött, hennes förkylning gör henne trött.

Efter lunch gick vi ut, hela familjen. Det var inget fint väder men det behövdes, frisk luft skadar ju inte. Det var svinkallt… det blåste så inåt norden. Vi är glada över att vi inte bor närmare Storsjön. Där nere blåste det så vi fick dra ner om öronen. Vi tog en liten tur och då vi kom in fikade vi. Er mamma känner att jag är lite sur och tvär. Jag vet inte varför?

Er pappa började sen sätta kakel i badrummet. Er syster började en skrikperiod. Det började då er mamma ringde till Linda. Då satt hon på min arm och kastade sig bakåt i brygga, sen började hon skrika. Hon skrek som om hon hade ont. Jag tänkte att det inte kunde göra så ont att falla framåt. Undra om det istället är en tand på gång. Det har er mamma trott nu i flera månader. Hon skrek hur länge som helst. Jag blev riktigt orolig. Hon skrek mycket mer än vad hon brukar och mycket mer hjärtskärrande. Det är det värsta som kan hända, att man inte kan trösta sitt barn. Till slut gav er mamma upp så jag hämtade er pappa och han fick byta på Signe då jag hällde upp Alvedon. Då blev hon helt plötsligt jätte glad. Det var sin pappa hon saknade. Så han fick ta över och ha henne och hon skrattade och var hur glad som helst. Det behövdes ingen Alvedon denna gång. Det var ju skönt. Hon var sen glad resten av kvällen.

Jag har löst min rädsla med larmet. Jag har satt igång föräldraenheten, då nu kan jag se om hon andas i vardagsrummet. Det var en befrielse. Jag är ju lite misstänks över att larmet har lagt av… nu ser jag att den fungerar. Det känns så otroligt skönt så nu behöver jag inte ringa kuratorn på ett tag.

Er mamma fick ju ett tips om en bok där man kunde sätta in foto på familjen. Kollade upp på nätet och jag ska beställa en sådan. Då jag satte in böcker i bokhyllan så hittade jag en sådan bok. Där klistrar man in bilder, i den andra boken där kunde man byta ut bilderna. Så vi ska köpa en sådan också.

Er pappa ska jobba imorgon så han gick och la sig tidigt. Han fick upp första raden med kakelplattor och det kommer att bli jätte fint. Vi kollade innan idag hur vi skulle ha det. Då tyckte er pappa att er mamma blev lite väl sur och tvär och undrade varför? Jag kan inte förklara varför. Däremot måste er mamma se saker för att förstå, er pappa tänker ut det i huvudet. Så därför ville jag verkligen att han la ut dem som jag ville. Vi ska ha dessa plattor liggande. De är stora så det blir fint.